Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storspelman från Medelpad ljuder efter 50 år

/

Joel Böhlén - riksspelman från Medelpad

Ljudinspelning i hemmet i Lidensboda 1961

CDJFM06

Annons

Han hade händer som dasslock och spelade på en nedstämd (i tonal mening) fiol. Han var självlärd men komponerade och spelade så infernaliska låtar att få efter honom har gett sig på dem. Och enligt legenden Jon-Erik Öst var han "för djävlig på att spela fiol".

Riksspelmannen Joel Böhlén från Lidensboda (1889-1969) var en av de storspelmän Medelpad haft och har, men som av någon anledning brukar hamna i skuggan av kollegerna från Hälsingland och Dalarna. Skivan, utgiven av Arne Johansson i Järkvissle, innehåller 19 av de låtar som Bernt Nyström i Sundsvall spelade in i det Böhlénska hemmet 1961 på sin Tandbergbandspelare; goda inspelningar för att vara av så tidigt datum.

Det är i huvudsak durstämd, glad och sprittande musik. Ibland högtidlig till fest, som Gussjöfröjd, än en stilren marsch som Ängoms gånglåt, hans mest kända komposition. Ibland är det lite mer ödsligt, som i Fiolen i vildmarken, där han kastar sig mellan dur och moll snabbt som solkatter flimrar.

Han spelar kraftfullt; älskar dubbelgrepp, stämspel med sig själv och fiolteknikaliteter. Här finns knappt en låt som är av det enkla, oornamenterade slaget och i sina idérika låtar tycks den flyhänte Böhlén vilja utforska allt fiolen har.

Ibland "åker" han på tonerna; för ett klassiskt skolat öra kan det rentav låta falskt. Men här är det i sin ordning: den självlärde Böhlén har egna ideal och kanske är han just ett sådant "original" som den nutida Zornmärkesjuryn säger sig sakna och som försvunnit i kursernas och musikskolornas tidevarv.

Ett original, en "djävel på att spela" och en av de spelmän som Medelpad kunde använda mer till att stärka sin identitet som folkkulturlandskap: tre goda anledningar att bevara och sprida dessa inspelningar av Joel Böhlén. Att få levande spelmän tar upp hans låtar är tråkigt, men det är även skäl nummer fyra att glädjas åt att denna skiva kommit till.

Annons
Annons
Annons