Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Något måste barnen få göra bättre

/

På en armlängds avstånd höll jag dem. De där som ville nypa er i kinden.

Annons

Märkte av blickar och förstod att jag inte riktigt följde normen där barn ska visas upp som små dockor och fara från famn till famn.

Ni var inget som alla skulle få ta på hur som helst. Jag var rädd om er integritet. Det är inte lätt att göra rätt. För vad är rätt? Man kan bara följa sin egen instinkt och vad som känns rätt och varje generation är nog präglad av sin tid. Jag gav er trygghet. Jag gav er närhet. Tog upp er och ammade när ni behövde tröst eller var hungriga. Inte brydde jag mig om vad omgivningen tyckte, om det var passande eller inte. Klart att man måste få amma sitt barn. Det är det mest naturliga i världen. Utan amning vore vi inte alls.

Du skämmer bort dem , kunde en främmande kvinna säga till mig när jag tog upp er ur vagnen och bar er på armen. Du kommer att få ont i ryggen. Säkert menade hon bara väl. Men inte kan man skämma bort någon med kärlek? Och visst fick jag ont i ryggen men det har gått över för länge sedan men en barndom utan närhet går aldrig över. De spåren sitter kvar.

Läs fler krönikor: Tänk att få stanna i det fiktiva

Man gör så gott man kan och jag tror att alla vill göra bättre än sina föräldrar. Jag längtade efter kalas när jag var liten. Riktiga kalas. Att bjuda hem kompisar. Minns att jag hade ett och att mina äldre syskon var avundsjuka. Yngst och bortskämd. Fick lida pin för att jag skulle bli fin. Mamma lockade mig och det sved och brände i skinnet när hon höll locktången för länge. Minns dukningen. Långbord med papperstallrikar och servetter och glas med sugrör. Det var tjusigt och jag såg ut som en prinsessa. Maränger, tårta och saft.

Jag minns stelheten. Det där onaturliga när det ska vara fint. Min mamma var inte van med att fixa och bjuda till men hon gjorde så gott hon kunde. Det var i burkmatens tid. Kvinnans frihet fanns i färdiglagad mat, bara att värma på. Hon var inte särskilt bra på naturlig närhet heller. Man sa inte "jag älskar dig" på sjuttiotalet. Inte i min familj i alla fall. Och när mensen kom så var det bara ett kallt konstaterande, jaha. Och jag fick klara mig bäst jag ville.

Läs fler krönikor: Fråga chans på en tall

Så här hemma hos mig har det lagats mat från grunden så pass att när jag blev sugen på en burk ravioli och köpte hem – och pratade varmt om den, nästan lyriskt – så slutade det med att jag fick laga annan mat för det var det äckligaste mina barn ätit. Smakade fabrik. Och här pratas det om allt mellan himmel och jord och mensen är ett ämne de med hjälp av mig och Clara Henrys bok "Ja jag har mens, hurså?" kan allt om. Min yngsta som är tio överraskade mig häromdagen med att säga Men mamma ska du inte skaffa en menskopp? Själv visste jag knappt vad det var för bara något år sedan.

Och här har det kalasats så det stått härliga till – allt från slajm till discotema. Och jag säger nog flera gånger om dagen att jag älskar mina fina barn. Men jag är en riktig tidsoptimist med fallenhet för hedonism och det blir lätt lite stökigt. Inte så perfekt med ordning och reda och jag kan se att mina barn inte riktigt gillar det. Och det är helt okej för något måste jag ju lämna åt dem att göra bättre!

De där välmenande tanterna sa också Njut, tiden kommer att gå så fort! Och ja, det har den verkligen gjort. Jag tänker ofta på vilken ynnest det är att få följa sina barns uppväxt och liv. Det är fantastiskt och berikande på många sätt. Och svindlande läskigt emellanåt. Snart står de där på egna ben. Har man gjort rätt? Fick de en bra barndom? Kraven på att vara en god och bra förälder har nog aldrig varit så stora som nu. Men det är en underbar tid och jag tror att ingen har lärt mig så mycket om mig själv som mina barn och det samspelet fortsätter så länge vi finns till och även efter det. Min mamma gick bort för sju år sedan och ja, jag har nog större förståelse för henne nu. Att hon gjorde så gott hon kunde och att livet inte alltid är så lätt.

Annons
Annons
Annons