Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nooteboom blandar änglar och satir

/

BOK Cees Nooteboom: Paradiset förlorat. Översättning: Per Holmer. Bonniers

Annons
Botticellis \"Bebådelsen\" pryder omslaget till Cees Nootebooms lilla roman \"Paradiset förlorat\", på svenska i dag. Det är möjligen förvånande, lika gärna träffande: kanske är det så Nooteboom tänkt sig sin något förvirrande berättelse. Eller snarare två.
Den första handlar om den unga Alma, våldtagen av tre män hemma i Sao Paolo, nu utvandrad till Australien och anställd som ängel under ängelfestivalen i Perth, tillsammans med väninnan Almut.
Den andra delen av berättelsen är något helt annat. Huvudperson är den något förbittrade litteraturkritikern Erik Zondag som åker på hälsobringande kur i Österrike, undan sin någopt påstridiga väninna Anja hemma i Holland.
Med elegant fantasi knyter Notteboom samman de två berättelserna, och de visar sig vara samma.
Zontag var gäst på en litteraturfestival i Perth just när Alma agerade ängel, de möttes en natt och har bevarat minne av sin kärlek. Nu finns hon plötsligt här, i den snöiga alpby där Zontag genomlider sin hälsokur. Från ängel har Alma förvandlats till massös; med hårdhänta grepp bringar hon Zontag till god hälsa.
\"Paradiset förlorat\" den citerade förebilden är mycket riktigt Miltons \"Det förlorade paradiset\" är en liten litterär lek, intelligent, roande, stundom satirisk. En labyrint av minnen, intryck, iakttagelser, lättsamt berättad, om än med en något allvarligare bakgrund.
Historien om Alma är, på sitt vis, ett stycke kolonialhistoria i feministiskt perspektiv. Om än överdragen med fantasteri och aldrig uppenbart avsiktlig. Det är som blir Nooteboom så förtjust i sina fantasifulla infall att han helt fångas av dem.
Men sedan, med den förgrämde, möjligen illasinnade kritikern Zontag som återställare, medveten om vad han håller på med. Han gör en och annan utvikning i den nederländska litteraturen, skymtar själv förbi i ett av Zontags förbittrade utfall mot de författare som dränker honom i nya böcker, men kommer sedan på att knyta ihop berättelsen till synes lösa trådar. De litterära nålsticken är underhållande men satiren frustar av illasinnad vällust när Nooteboom skildrar kurlivet, från hälsobringande höbad till en brödskiva som kallas frukost.
Någonstans i bakgrunden svävar diverse änglar omkring. Zontag minns sin änglajakt i Perth medan han utsätts för Almas hårda massöshänder. Men riktigt vad Nooteboom tänkt sig med änglar, och med förlorade paradiset, förblir något förslutet.
Hans lilla roman blir mer ett litterärt balansnummer änglar blandade med ironier, paradis med samtid än ett mer allvarsamt litterärt verk. Någon gång kan det tyckas som han skrivit just en sådan bok Erik Zontag suckar över att tvingas läsa och recensera men heller inte vill avstå från eftersom livet då skulle förlora samma mening som det får av en konjak till kvällen eller en köttbit på tallriken.

Mer läsning

Annons