Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: Terroristerna ångrar sig inte – recension av Anna-Lena Lodenius

Pär Fagerström läser Anna-Lena Lodenius "Vi måste förbereda oss på död" – en rapport inifrån terrorns värld.

Annons

Hur tänker en terrorist? Hur kommer terroristen fram till att det är OK att döda? Och att själv dö? Hur sker förändringen av en människa, från ”vanlig” till extremist?

Anna-Lena Lodenius —välkänd granskare av extremism från såväl höger som vänster — söker nu, i boken ”Vi måste förbereda oss på död”, med hjälp av åtta utförliga studier av helt olika terrorhandlingar, finna gemensamma nämnare, en sorts terroristframväxtens ABC.

Anna-Lena Lodenius har stor erfarenhet av att granska extremism. Bild: Jessica Segerberg

Det går så där.

Beskrivningarna av de olika fallen —från mordet på tsar Alexander II 1881 över Amalthea-dådet i Malmö hamn 1908, via Oklahoma City 1995 och Londons tunnelbana 2005, till Nice strandpromenad 2015 — är spännande och intressanta. Varje kapitel är ungefär som när Leif GW Persson berättar om någon gammal hemskhet i ”Veckans brott”.

Och visst finns en del likheter mellan gärningsmännen. De är unga, aldrig över 30 när det börjar. Genomgående finns en ideologisk drivkraft, och en övertygelse att det är värt att offra människoliv för ett högre mål. Man har en stark aversion och misstro till det rådande samhället, och det leder ibland till en bunkermentalitet: Regeringen har förklarat krig mot folket, hävdade Oklahomabombaren Timothy McVeigh; vi är i krig och jag är en soldat, säger en av Londonterroristerna i en förinspelad video.

Lodenius konstaterar också att dömda terrorister nästan aldrig uttrycker ånger.

Men så många fler paralleller mellan terrorister från förr och nu, från mellanöstern och mellanvästern, från höger och vänster, finner inte Lodenius. Det går inte att komma ända in i huvudet på varje terrorist, eller att hitta en generell radikaliseringsmekanism.

Många terrorister begår endast en handling, de fängslas eller dör i följd av dådet. Men en del kan hålla på länge. Den grekiska marxistiska stadsgerillan 17N verkade från 1975 till 2002 (27 år!). Den genomförde över 100 terrordåd, en av dess medlemmar åtalades för 17 mord. Den tyska nazistgruppen NSU genomförde ett tiotal mord på invandrare från 1998 och 13 år framåt innan den avslöjades. Bägge grupperna levde under jord och livnärde sig på bankrån mellan attentaten. Att de kunde hålla på så länge är förstås polisiära skandaler.

Anna-Lena Lodenius har stor erfarenhet av att granska extremism. Bild: Jessica Segerberg

Lodenius konstaterar, utifrån de här gruppernas historia, att våldet snabbt trivialiseras och ”utövas med slentrianmässiga hänvisningar till högre syften”. ”Våldet har då blivit ett varumärke, ett sätt att visa att en organisation finns och inte har tystnat”.

Läs mer: Outhärdlig läsning om Trollhättan-dåden

Lodenius konstaterar också att dömda terrorister nästan aldrig uttrycker ånger. Bokens svensk, Amalthea-mannen Anton Nilsson, som 1908 sprängde en husbåt där strejkbrytare bodde varvid en dog och många skadades, ångrade sig aldrig. Jag lyssnade själv på honom en gång på 80-talet (han blev 102 år gammal) och då avslutade han, som alltid, sin berättelse med att mana åhörarna till revolution.

Och när nu IS är krossat i Irak och Syrien, och västeuropeiska IS-krigare återvänder, så är nog de viktigaste budskapen som kan läsas ut ur Anna-Lena Lodenius bok dessa:

* De ångrar sig troligen inte.

* Organisationen vill fortsatt visa att den lever.

* Våld är dess varumärke.

Pär Fagerström

*

LITTERATUR

Anna-Lena Lodenius

"Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist"

(Atlas förlag)

Annons
Annons
Annons