Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Om Mannaminne blir ett mausoleum över ett egensinnigt geni kommer det att dö"

"Om Mannaminne blir ett mausoleum över ett egensinnigt geni kommer det att dö. Ett överlevande Mannaminne behöver ett program som överskrider konstnären själv och som på sikt lämnar hans kropp."
Tom R Sahlén ser Mannaminne som måste leva vidare och utvecklas på egen hand:

Annons
Anders Åberg uppförde ett stort antal byggnader och konstverk på Mannaminne. Arkivbilder: Eleonora Brodd/Arne Henriksson. Bilden är ett montage.

Mannaminne!

Vad ska hända med denna sedan decennier pågående installation, denna osannolika miljö som blandar konst och hembygd med till synes lösryckta artefakter från när och fjärran - bogserbåtar, stavkyrka, spårvagnar et cetera, ett slags konstnärligt Skansen där besökaren kan vandra omkring och förundras.

Verket lämnar till sist upphovsmannen och vederfars nya öden, men länge ännu kommer Mannaminne att stå kvar som det synliga och upplevbara resultat av en konstnärlig livsgärning, decennier av aldrig sinande inspiration och kreativ energi. Anders Åbergs konst började i huvudet och slutade i fingrarna, däremellan fanns de armar och händer med vilka han täljde och yxade detaljerna till Mannaminnes första byggnader - det ena fönsterfodret ej det andra likt.

Interiör från Mannaminne. Foto: Jennie Johansson/Arkiv.

Läs mer: Pål Åberg: Man vet inte vad man har förrän man förlorat det Pål Åbergs artikel är ett fint brandtal för en anläggning som på en gång är den store konstnärens livsverk och en samhällelig angelägenhet. Artikeln utmynnar i att staten måste ta ansvar för Mannaminne såsom en nationell angelägenhet.

När Emil Källström (c) interpellerade i frågan fick han till svar från kulturminister Kuhnke att frågan om statligt stöd till Mannaminne måste avgöras inom den samverkansmodell som existerat sedan 2011 och där de statliga kulturbidragen fördelas via det centrala Samverkansrådet och regionala instanser. Det vill säga: inget ministerstyre. Källström och andra har därefter gjort denna fråga till en vi-här-uppe-i-.norrland-fråga och därmed ramlat rakt ner i gnällfällan.

Jag ser Mannaminne som en hyllning till mänskligt arbete och mänskligt skönhetsbehov

En avgörande förutsättning framåt är dock att verksamhetsidén kan formuleras så att omvärlden förstår och kan omfatta den. Jag har följt Mannminnes framväxt från den första byggnaden. Inspirerats av Anders Åbergs konstnärliga hand. Imponeras över den eruptiva kreativiteten. Irriteras över den ytligt sett planlösa ansamlingen.

Men alltmer även förstått det som är Mannaminnes själ.

Vilken är då dess själ? Vad var det Anders Åberg gjorde i Häggvik? Vad är det för slags budskap som genomsyrar hela anläggningen, denna märkliga blandning av allt möjligt som för den ängslige Ordnaren och Sorteraren kan förefalla planlös?

Jag ser Mannaminne som en hyllning till mänskligt arbete och mänskligt skönhetsbehov – och en stor tredimensionell replik till Edward Steichens fantastiska utställning "Family of Man" 1954". Där skrivs Man i betydelsen Mankind.

Mannaminne som ett mänsklighetens minne. Memory of Man.

Läs mer: Nu måste alla goda krafter samlas - låt inte Mannaminne gå i graven

Detta är den röda tråd som måste tydliggöras och ligga som avgörande program för Mannaminnes framtida konstnärliga utveckling.

Vi lever i en svår tid av krig, etnisk förföljelse, miljoner människor på flykt och en snart hopplös miljösituation. De är vi. Mer än någonsin tidigare behövs en plats och en verksamhet som ägnar sig åt det djupast mänskliga – det gemensamma mer än det som särskiljer. 

Mannaminne har en hemsida men där står inte ett ord om anläggningens mål, syfte, program – Mannaminne blott existerar. Det duger inte. Denna avsaknad av programförklaring är ingen bra start för en anläggning som ska överleva in i framtiden och låt mig uttala detta tydligt: denna brist är en viktig anledning till att diskussionen om Mannaminnes framtid redan i inledningsfasen ter sig yrvaken och förvirrad.

Anläggningen behöver en mission! Den HAR en mission! Är den tydligt formulerad? Nej! Låt oss formulera den!

Om Mannaminne blir ett mausoleum över ett egensinnigt geni kommer det att dö.

Vi kan naturligtvis bli konkreta och konstruktiva. Kanske kan Mannaminne utvecklas som en femte gren bland de värdskulturmuseer som redan innefattar Världsarvskulturmuseet i Göteborg, Medelhavsmuseet, Etnografiska och Östasiatiska. Om det ska handla om en central nationell uppgift – som möjligen föresvävade Källström - då finns det innehållsliga sammanhanget i första hand här.  

Om Mannaminne blir ett mausoleum över ett egensinnigt geni kommer det att dö. Ett överlevande Mannaminne behöver ett program som överskrider konstnären själv och som på sikt lämnar hans kropp – men om Mannaminne överlever som en mänsklig angelägenhet kommer Anders Åberg att leva evigt i vårt minne. 

Post scriptum

Mannaminne måste ställas under en konstnärlig ledning som kan förvalta och vågar utveckla det verksamhetsmässiga arvet i den anda som nu skisserats. Man måste acceptera förändringar.

Andan och missionen är på sikt viktigare än det konkreta uttrycket. Om förvaltandet ska innebära att varje skruv sitter kvar där den en gång sattes då kommer Anders att blänga ilsket på oss från sin himmel.    

Tom Sahlén

Tom Sahlén är en av initiativtagarna till Ulvö museum, invigt 2015.

Mer läsning

Annons