Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överlever vänskap allt?

BOK Tahar Ben Jelloun: Den siste vännen. Översättning: Mats Löfgren. Alfabeta

Annons
Manlig vänskap är temat för Tahar Ben Jellouns Den siste vännen. Manlig vänskap som är så stark att den väcker respektive frus svartsjuka. Ändå finns det, nota bene, inga homoerotiska undertoner mellan Ali och Mamed.

De träffas som femtonåringar 1960 på franska gymnasiet i Tanger, den kosmopolitiska marockanska staden. I Algeriet, grannlandet, rasar självständighetskriget. Det är det politiska uppvaknandets tid. Anti-kolonialismens. Filosofiläraren läser högt ur Frantz Fanons \"Jordens fördömda\". Inom kort, under stipendievistelsen i Nancy, går Mamed med i franska kommunistpartiet.

Uppvaknandet är också emotionellt och sexuellt. De snackar och delar tjejer och går på spansk bordell tillsammans. Hemligheter och förtroenden. Bägge är muslimer. Mamed en kortväxt och slagfärdig arab som struntar i ramadan och gärna äter skinka. Ali, \"den ljushyllte\" och ståtligare, har förmodligen judiska förfäder.

Vänskapen beseglas när de 1966 grips och utan dom fängslas för \"statsfientlig verksamhet\" och tillbringar halvtannat år i ett av arméns straffarbetsläger. Bägge försäkrar att de räddats till livet av den andre.

Kompositionen är raffinerat enkel: först Alis sedan Mameds version. De liknar varandra och skiljer sig åt. Sedan följer en gemensam bekants neutrala vittnesbörd om en vänskap som med vissa avbrott sträcker över trettio år och orsakerna till den kulmen och brytning som Mamed formulerar i ett \"förgörande brev\".

Brevet och förskjutningen sätter kritikern på samma prov som deckarrecensenten, i respekten för den presumtive läsaren, dagligen ställs inför: att avslöja lagom mycket utan att prata bredvid mun.

Mitt bidrag till avslöjandet får väl vara att Mamed, lungspecialisten och storrökaren som stationerats i Stockholm med hustru och barn, är döende i just lungcancer.

Med romaner som \"Sandbarnet\", \"Den tjugosjunde natten\" och \"Denna bländande frånvaro av ljus\" har Tahar Ben Jelloun (född 1944 i Marocko, sedan länge bosatt i Paris) etablerat sig som en av de verkligt betydande samtida franskspråkiga författarna, estetiskt och existentiellt. Därutöver har han åstadkommit mera didaktiskt programmatiska böcker kring teman som islam och rasism.

Detta är det femtonde verket på svenska och man måste applådera förlaget för kontinuiteten och ambitionen att presentera ett författarskaps hela vidd. Att Mameds läkarkollega döpts till Lövgren får väl också ses som en välförtjänt hommage till Ben Jellouns trogne översättare Mats Löfgren.

Även om dagens roman i litteraturhistorien kommer att sorteras bland mellanböckerna, så bjuder den bonus! på träffsäkra och förebådande Sverigebilder. På Mameds pendling mellan exilens trygghet och hemlängtan, men samtidigt på en global tendens: 40-talisternas besvikelse och inordning i (små)borgerligheten.

Och vänskapen mellan två män skildras på det minnesvärda viset.

JAN KARLSSON










Mer läsning

Annons