Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poesi som dialog med mästarna

BOK
Magnus William-Olsson: Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden. Nya dikter och de gamla.
Wahlström & Widstrand

Annons
Magnus William-Olsson har i sin diktning alltid fört en dialog med det klassiska litterära arvet, med de gamla mästarna och deras metoder att språkligt tränga in i varats innersta väsen. När han nu kommer ut med sin senaste diktsamling, med den symptomatiska titeln "Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden", är det inte bara tänkt som en hyllning till den gamle tragiske körlyrikern, utan också som ett samtal med sin egen poesi. Av den anledningen är den nya samlingen här kompletterad med William-Olssons tidigare dikter, från debutsamlingen "O´" (1987) till "Biografia" (2000).

De sammanlagt tvåhundra sidorna med poetens täta och allusionsrika lyrik ger förstås en utmärkt möjlighet att få en samlad överblick över det totala diktarskapet, och uppenbarar också att Willam-Olssons poesi mognat rejält sedan debuten.
Vad som däremot varit förhärskande från början är de lärda anspelningarna på antika myter och på den västerländska lyrikens kanoniserade urskrifter. Men det har mindre handlat om att rätt och slätt ägna sig åt slentrianmässiga tributer till forna upphovsmän än att snarare beskriva den konstanta pendelrörelsen mellan mytiska och nutida scener och stämningar. "Ögonblicket/ är för Pindaros ett litet rum i tiden, inte mycket större än en pärla trädd på en oändlig tråd", lyder den första strofen i den nya samlingens inledande dikt. Och Willam-Olsson följer denna pärla, de klargörande ögonblicken, de osynliga sammanhangen mellan det mytiska och det faktiska, mellan det förgångna och den nu levande tillvaron.
"Vad gäller vårt ansvar inför alla dessa redan döda?" frågar sig poeten i sin kanske starkaste diktsamling "Att det ur din eld". Och svarar: "Räknandet, daterandet, inskrivandet; åminnelsens alla hantverk./ Att återkommande ta del av ritualen. Att vända bort blicken." Och oavsett om han ägnar sig åt sinnliga, rentav erotiska fantasier under Mnemosynes eller musan Kallimachos inflytande, låter föregångare och inspiratörer som Homeros, Platon eller John Donne (vars långa hår "piskar som en vimpel") komma till tals, eller försöker sig på grekiska elegier kring Orfeus-gestalten, utgör William-Olssons ordkonst en livgivande påminnelse om det dåvarandes fortsatta andning och liv i det närvarande, som just pärlor på en oändlig tråd.



Martin Lagerholm

Mer läsning

Annons