Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Semesterdrömmen kanske landade platt?”

Krönika av Anita Jacobson om sommaren som går mot höst och att hitta balansen i livet.

Annons

Tornseglarna svischar ystert förbi i en makalös hastighet och gör imponerande akrobatiska konster i luften. De verkar vara ena riktiga livsnjutare! Vore de människor skulle de säkert gilla att åka bergochdalbana. Dygnet runt! Jag gläds åt att ha dem boende under tegelpannorna. Återkommande sommargäster som påminner en om att fånga den där lyckan, om så bara för några sekunder. Känna höjden av himlen och friheten av att segla fritt och andas, om så bara i fantasin. Och tåget far förbi som det ständigt gör och påminner om att tid går. Sommaren är redan inne i augusti. Allt det där man borde har antingen blivit gjort eller prioriterats bort. Och för att rättfärdiga sina val kan man alltid ta till filosofen Sartres kloka ord (som jag mer än gärna återanvänder): ”Det människor gör är vad de vill. Om det är något man inte gör men skulle kunna är det helt enkelt inte angeläget nog.” Och så är det med det!

Anita Jacobson, krönikör Sundsvalls Tidning.

Semesterdrömmen kanske landade platt? Det är inte lätt att trängas på liten yta. Att plötsligt vara så nära inpå varandra och känna kravet att njuta. Så många viljor och önskemål som ska synkronisera. Inte konstigt att många längtar tillbaka till jobbet! Rutinerna mellan åtta och fem. En något skämtsam tanke kanske men som rymmer både allvar och ett stänk av sorg. För nog är det sorgligt att vi spenderar mer tid med våra arbetskamrater än med vår familj. Ska det behöva vara så i ett tekniskt modernt samhälle? Men kanske är det vad vi vill?

En del är rädda för ensamheten. Att behöva konfrontera sig själv. Jag älskar den, för det mesta. Jag skulle inte kunna vara utan den. Den är ett måste för att balansera upp tid med andra människor. Tid när man ger av sig själv. Privat eller på scen. Jag har alltid varit en tänkare och ensamvarg men uppfattas nog som väldigt social. Vilket passar bra i mitt yrkesval eller ska man kanske säga levnadsval. Ur ensamhet växer kreativiteten. Något att tänka på för småbarnsföräldrar – att tillåta barnen ensamhet och att ”ha tråkigt” så att de får utrymme till att stimulera fantasin.

I min ensamhet lyssnar jag väldigt mycket på radio. Det finns rackarns många bra program! ”Oförnuft och känsla”, ”Allvarligt talat” och ”Spanarna” för att nämna några. Och häromdagen råkade jag på ett nytt program som direkt seglade in bland favoriterna: ”Till sängs i kulturen” med Malena Ivarsson och Samanda Ekman. Det var länge sedan teven överraskade på samma positiva vis så som radion gör om och om igen. Jag kan tänka mig att man ville räkna ut radion när televisionen kom men se eller rättare sagt hör så fel de fick! Radio har nog aldrig varit hetare med alla sina poddar och gedigna arkiv som nu. Och det görs program med hög kvalité även i andra kanaler än P1 och P2. ”De dödas röster” av Sara Bergmark Elfgren är ett ypperligt exempel. En thrillerpodd jag varmt kan rekommendera för alla som gillade ”Tordyveln flyger i skymningen”, ”Twin Peaks” eller ”Engelforstrilogin”. Mycket genomarbetad med bra manus och skådespelare. Jag lyssnade på den i ett sträck när jag höll på att tapetsera. Jo, överraskande nog så blev det en del praktiskt gjort hemma denna sommar. Angelägna saker. En sista gång ser jag tornseglarna ta fart – och de flyger högt.

Annons
Annons
Annons