Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Shakespeare och Brattström – kärlekslärare

+
Läs senare
/

Det är nu fyrahundra år sedan William Shakespeare, Englands mytomspunne nationalskald, dog – vilket uppmärksammas i stora delar av världen. Och så även hemma hos mig.

Äntligen lyfte jag ner den 976 sidor tunga bok med Shakespeares samlade komedier som jag köpt på ett antikvariat för närmare tjugo år sedan. Nu hade den väntat länge nog! Det kan lätt bli så att jag samlar på mig böcker som jag tänker mig att jag skulle vilja läsa vid något lämpligt tillfälle. Men dessvärre har jag märkt att tar man sig inte an dem med en gång så blir de gärna bara en hyllprydnad som på sin höjd blir lästa på ryggen och betraktade av gäster som gör husesyn.

Där står de uppradade som lydiga hundar med något sorgsen blick och bidar sin tid. Men plötsligt kan det hända att man får det där infallet, en tanke, en känsla eller varför inte ett jubileum som får en att lyfta ner boken, sätta sig till rätta i soffan och öppna den. Och när man väl klivit in i det magiska förundras man över varför man inte gjort det tidigare. Både en själv och boken blir fyllda av en glädje som närmast skulle kunna liknas vid en hunds viftande med hela bakdelen. Ren livsglädje!

Det som slår mig hos Shakespeare är hur fort det uppstår kärlek. Det behövs bara en blick så är det klippt! Det är som om alla går omkring och bär på ett enormt begär. Men det är inte helt utan besvär. Självklart uppstår komplikationer, annars vore det inte Shakespeare. Och upplösningen den får inte vara för enkel – för en lättvindig seger förringar priset. Ja, det är inte lätt med kärleken varken i dramatikens värld eller den verkliga. Eller den verkliga som blir till litteratur. Eller hur var det nu?

Ja, jag erkänner. Jag har slukat Århundradets kärlekskrig och det i ett nafs! Och ja, det är svårt att inte se och framför allt höra Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl när man läser. En riktigt bra driven och underhållande bok är det. Humor är kanske inte det första man tror att man ska få uppleva men det blir absurt komiskt och givetvis smärtsamt i ett praktgräl av den här digniteten. Det är riktigt rappa käftsmällar som levereras och man känner sig tacksam över att man själv inte är den som befinner sig i skottlinjen.

Kan man bli klokare i sitt eget kärlekshandlande av att ha läst Shakespeare och Witt-Brattström? Ja, det tror jag. Att spegla sig i litteraturen och konsten ger en bättre gehör att navigera. Men det är inte lätt. Själv har jag försökt orientera mig i rätt omöjlig kärlek på sistone. Då kan det vara bra att nyktra till emellanåt och låta sinnet klarna genom att påminna sig om filosofen Sartres ord: Det människor gör är vad de vill. Om det är något man inte gör men skulle kunna är det helt enkelt inte angeläget nog. Älskade människor ska söka någon som vill vara med dem fullt ut, inte tvehågset och med inbyggda förbehåll. Stärkt tar jag ut min riktlinje: Kärlek är inget man kan prokrastinera. Den ska upplevas här och nu med någon som vill fullt ut!

Läs mer av Anita Jacobson: Tänk att få stanna där döden inte är på riktigt

Poesivänner inledde litteraturscenen

Annons
Annons
Annons