Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Stor dikt

+
Läs senare

BOK
Bo Gustavsson: I dagen.
Symposion

Melankoli. En slags inre smärta som förmår tingen att återfå sin rätta natur; befriade, sedda på avstånd. I Paul Austers roman "Orakelnatten" är berättelsens personer upptagna med att återskapa det förflutna. Huvudpersonen får möjlighet att återskapa HG Wells novellidé om en tidsmaskin. Det viktiga är inte då att resa in i framtiden utan tillbaka till det förflutna. Framtiden blir lika oviktig som abstrakt. Det är möjligt att det är som minne dikten äger funktion att det är genom att återskapa det som är förlorat som vi kan erövra vår mänsklighet.
Det blir då möjligt att den enda lyriska känsla som överlever oss alla är känslan av förlust. I detta kan man se politiska undertoner. En litteratur som hela tiden försöker vara tidlös, som försöker vara modern och blicka in i framtiden förlorar sin historia, s in rätt att tala. Det är bara som en del av traditionen vi finns till, och det är med den som grund vi kan resa ett torn som lyser också in i framtiden. Baksidan med samtidens tyranneri är naturligtvis jakten efter Nu. Detta nu. Allt skall ske nu och här. Jag antar att dessa tankar finns i Bo Gustavssons bakhuvud - i alla fall lyckas han skickligt manövrera förbi både stora åthävor och inre blindskär.
Nu utkommer hans sjunde diktsamling sedan debuten - och nu om någonsin är det dags för hans stora genombrott. "I dagen" är nämligen en mäktig samling, där den elegiska undertonen strömmar fritt och lyckas skapa en återgång till en av lyrikens klassiska förtjänster: att sjunga om det som är förlorat. I det här, biografiska fallet, en äldre broder. Gustavsson förmår dock att fördjupa texten till att handla om allas förlust och allas möjlighet att vinna över förlusten.
"Också det som stör tat samman måste/störta samman. Det är den orubbligt svävande/strävbågen i dagen valvet av det ogjorda." kan han skriva. Samlingens avslutande, prosadiktliknande monument är intet annat än majestätiska. Jag är tagen. Gripen. Omtumlad. Detta är stor dikt.









Annons
Annons
Annons