Annons

Sundsvalls äldsta företag fyller 250

Det började med en klockgjutaregesäll från Gävle som slog sig ned på sandåsen mellan Åkroken och Bünsowska tjärnen, utraderad i dag, granne med det gamla kronohäktet. Där startade Carl Jacob Linderberg en liten industri; första uppdraget var att gjuta klockor till Sundsvalls nya kyrka.
Året var 1756; tre år senare fick han mästarbrev. Hans gjuteri blev kvar i familjen i fyra generationer, under skiftande öden. Klockgjutning var den dominerande verksamheten. Linderberg göt klockor till många kyrkor i Medelpad och Ångermanland. Men utvidgade också verksamheten till andra produkter.
1877 brann det som kallades Klockgjutaregården, på tyomt nr 2276 i Sundsvalls femte kvarter. Den byggdes upp igen men blev inte långlivad. Vid den stora stadsbranden 188 brann det mesta, endast den Linderbergska bostaden, som flyttats till väster om Sidjsjöbäcken, klarade sig.
Efter branden beslutade företaget flytta, över ån. Det etablerades i kvarteret Apan norr om Selpngersån och blev där granne med Aktiebolaget Kullager, en genial konstruktion som misslyckades affärsmässigt och det hela hamnade i Göteborg i stället. När Kullager gick i konkurs 1893 köpte Linderberg tomten för 30 000 kronor, lösöret för 10 000.
Där har man sedan blivit kvar. En och annan ägare har kommit och gått en tid var Sundsvalls Enskilda Bank storägare, en annan ett norskt företag och i år fyller det som en gång var Linderbergs klockgjuteri men i dag Emhart Glass i Sundsvall 250 år. Om än ägare, produkter, platser varierat kan företaget med viss rätt kalla sig Sundsvalls äldsta.
Därav en välfylld jubileumsbok, i sina mer historiska delar byggd på den som skrevs till 200-årsjubileet, men kompletterad med både det senaste halvseklets utveckling och en bred bild av företag, fester och personal.
De fyra generationerna Linderberg minns kanske inte många i dag. Men det gamla namnet, Sundsvalls verkstäder, lever kvar; det något äldre, Sundsvalls Förenade Verkstäder, har bleknat bort. Till och med gatan där företagets långa industribyggnad ligger har bytt namn, från Fabriksgatan till Universitetsallén.
Klockgjutning var ett hantverk, naturligtvis skulle inte Linderbergs lilla företag överlevat om inte verksamheten vidgats. Det visade sig också att lokaliseringen just till Sundsvall var klok på sikt. Gjuteriet låg mitt i den mest expansiva delen av träriket; det var snart trä- och senare massaindustrin som gav företaget order. När ett norskt företag för tillverkning av utrustning till cellulosaindustrin ville etablera sig i Sverige föll dess blickar på företaget i Sundsvall.
Under en period kom Sundsvalls Förenade Verkstäder, SFV, att i första hand ägna sig åt sådan tillverkning, i nära samarbete med Sunds verkstäder. (Det hände att man mer eller mindre bytte chefer mellan de två företagen.) Också annat tillverkades. En av företagets ingenjörer skapade en ny vedspis men tillverkning och försäljning blev aldrig någon framgång, inte i Sundsvall men på annat håll. Panntillverkningen höll på att dra företaget till konkurs och nedläggning innan den upphörde.
Konjunkturer och resultat skiftade under 1900-talets första hälft, inte alltid i takt med den allmänna konjunkturen; jubileumsboken redovisar med berömvärd ärlighet också mindre lyckade satsningar och resultat. Fabriksbyggnaden längs Selångersån byggdes ut i etapper. Vilket var en fördel när Sundsvalls verkstäder 1952 köptes av det amerikanska företaget Emhart Manufacturing Company.
Därmed vår både klockgjutning och hydraulik för massaindustrin minne blott. Nu etablerades det gamla företaget som en av de världsledande i tillverkning av maskiner för glasindustrin. Med kunder i fem världsdelar, bra för resultatet men ett problem när prognoser skulle göras; en och annan vd har klagat.
Det började med en ensam klockgjutare, i dag är det ett företag med 40 procent av världsmarknaden för sin enda kvarvarande produkt, glasformningsmaskiner. 25 tillverkas per år, måttbeställda efter kundens önskemål. Priset: tio till 25 miljoner. Emhart Glass har knappt 400 anställda i Sverige, fördelade på de två anläggningarna, Sundsvall och Örebro.
De 250 åren ska firas på allehanda visa. Jubileumsboken är en början; varje anställd får ett exemplar, de som blir över säljs, förtjänsten tillfaller Världens Barn.
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons