Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Talande och stumma bilder

+
Läs senare
/

Fotomuseet Utställningar av elever från Ålsta, Hola och Forsa folkhögskolor 12 - 22 maj

Att bilder säger mer än ord är, förstås, en myt. Snarare krävs det en hel del för att en bild ska tala för sig själv.
Tre folkhögskolors elever visar nu resultatet av årets arbete i en stor mängd bilder. Så ska det vara när upphovspersonerna är många. Flera elever visar dessutom bildsviter, de flesta glädjande dokumentära: man har gått ut i verkligheten och fotat av det man hittat.
Under en utbildning läggs mycket krut på hantverket, på ljus, färger, skärpa, komposition, och här har de flesta lyckats bra. När det kommer till innehållet blir det svårare. Många av de utställda bilderna har vi sett förr: de är helt i sin ordning som studier men inte originella. Några av sviterna hade gjort sig bättre som film med både ord och bild. På något håll förmedlas berättelsen nästan bara i beskrivningen; bilden blir knappt en illustration och det blir också snett.
Men att bilden är en hejare på detaljer blir tydligt. Ibland är de små fynden situationer som man tenderar att inte se för att de är så vanliga. Den gruskrattande kyrkvaktmästaren som ser lite ensam ut till exempel, eller skärpan i treåringens blick när han fixerar kameran.
Lejva Sundells barrlösa julgran med ljusen på svaj har direkt fångar ett budskap om sjabbighet. Och Sigrid Furéns badhusbilder rymmer flera godbitar: en rad gravida magar under vattnet, fridfullt flytande människor bland färggranna markörer, simskolebarnens späda ryggar inklämda mellan trygghetens simdynor.
Och så finns där några som lyckats utmärkt med att kommunicera sina tankar. Anna Norlunds gamla gård i förfall presenteras mot en sprucken tapet i sällskap med solkiga passepartouter och gamla textstycken. Det är genomtänkt; allt samverkar till att sätta betraktaren i stämning.
Matti Sedholm har behandlat balansen ord-bild delikat: genom att kalla sitt fotoalbum (inte väggbilder) \"Insikten om alltings flyktighet\" planterar han tanken hos betraktaren att bilder ju bara är gravskrifter över de situationer man försökt klamra sig fast vid.
En har valt en historia som bär helt utan ord: Anette Blomqvists bilder från piercing och tatuering är starka nog att göra en lätt illamående. Blodet som sipprar fram genom stucken hud under blommor och blad, den genomstungna tungan, tången som griper om bröstvårtan.
Här tittar man inte länge, men tankarna om \"coolhetens\" makt kommer direkt: endast utsikten att bli vacker kan få oss att betala för något som i en annan situation vore tortyr. Och plötsligt ter sig grymma stamriter från primitiva kulturer riktigt begripliga.
Jodå, bilder kan berätta mer än tusen ord. Men det kräver att man väljer sin historia med omsorg.
Annons
Annons
Annons