Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taslima Nasrin söker asyl i Indien

Annons
Stora rubriker i Delhi Times ägnas återigen författaren Taslima Nasrin, som nyligen berättade att hon efter tio års ofrivillig exil med kringflackande i Europa och USA sökt indiskt medborgarskap. Hon är fortfarande inte välkommen till sitt hemland Bangladesh, men Calcutta där hon vill bosätta sig är så nära hem hon kan komma, menar hon. Calcutta är den stad som ligger närmast det landskap och de människor hon längtar efter. Frågan är inte lätt för de indiska myndigheterna, eftersom relationerna mellan Indien och Bangladesh redan är ansträngda.

Det var Sverige som blev Tasmila Nasrins första tillflyktsort 1994, när muslimska fundamentalister i Bangladesh satte ett högt pris på hennes huvud. Inte bara prästerskapet bannlyste henne, 50.000 demonstranter i hela landet ställde till med upplopp där många skadades och en pojke ur författarens stödgrupper dödades. Upprinnelsen var en intervju i en indisk tidning. Den redan berömda, då 31-åriga författaren påstods ha sagt att Koranen borde skrivas om för att inte uppmuntra till kvinnoförtryck. När detta citerades i en tidning i Bangladesh, tände det till. I Dhaka samlades mängder av ortodoxa muslimer som ville se? denna satans representant på jorden? hängd. Redan året före hade hon retat dem genom att i romanen Lajji (Skam) bland annat visa hur den hinduiska minoriteten av landets befolkning förtrycks.

Efter artikeln begärdes hon häktad för brott mot muslimska lagar och traditioner och för att ha förolämpat Koranen. Nasrim skrev till regeringen, att den indiska journalist som citerats inte förstått skillnaden mellan Koranen, som naturligtvis inte kan ändras, och sharialagarna. Det var de senare Nasrin kritiserat iintervjun och hon ville komplettera dem med en text som försäkrar att kvinnor och män är jämlika och har samma, fulla människovärde. Häktningsbeslutet stod kvar och polisen skyllde på att hon behövde skyddas från attacker, men själv betackade hon sig för detta skydd och gick under jorden. Hon vände sig till PEN och bad om hjälp att söka asyl i USA. I detta läge grep Svenska PEN in, gav henne 1994 års Tucholsky-stipendium för förföljda författare och hon fick därmed en fristad och uppehälle ett år i Sverige.

Därefter har hon tagits om hand i många länder. Hon har de senaste åren fått stora utmärkelser i Frankrike och Tyskland, utropats till årets feminist i USA och blivit hedersdoktor vid universitetet i Gent i Belgien och i Mexico. 2004 fick hon 100.000 Dollar av UNESCO, ett pris instiftat till minne av
en indisk diplomat. Författarskapet har hon fortsatt i exilen. Med tjugo böcker bakom sig kämpar hon mot patriarkatet och religionernas grepp om människor och för kvinnors sexuella frigörelse. Hon skriver på del fem av sin självbiografi. I den värld hon berättar om är äktenskapet för kvinnorna detsamma som slaveri.

Som praktiserande läkare har hon sett hur kvinnor betraktas som sexobjekt och barnproducerande maskiner i en värld, som är främmande för många moderna människor, men ändå består. I denna värld finns förutom patriarker och gudfruktiga hustrur även söner och döttrar som lärt sig att med list hantera de förbud de kringgärdas av.Nu har hon upptäckt att hennes historier påverkar unga kvinnor och ger dem styrka att stå emot traditionernas gränsdragningar. Hon berättar om hur hon själv varit sexuellt utnyttjad, och att hon sedan fördömts för att hon berättat sanningen. Ingenting tycks skrämma henne, trots att hon påstår att hon egentligen inte är en modig människa. Född muslim tar hon avstånd från all religion och anser att andlighet bara är ett tomt ord.? Jag är en vetenskapskvinna. Jag tror bara på sekulariserad humanism.

Jag behöver inte böja mitt huvud inför någon eller något?, säger hon till Delhi Times. Det är möjligt att de indiska myndigheterna väljer att ge henne ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som kan förlängas, hellre än att irritera grannlandet med att ge henne öppna famnen. Lika svårt är det att hindra henne att komma, eftersom hon är omtyckt både av kritiker, politiker och allmänhet. Hon h
Annons
Annons