Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Fräck Molière i nytolkning

+
Läs senare
/

Söråkers Folkets hus
Molière: Den inbillade sjuke
Översättning: Allan Bergstrand
Regi: Per Sörberg
Scenografi och kostym: Helena Weegar
Dramaturg: Mikael Olsson
Kompositör: Cay Nyqvist
Mask: Torbjörn Alström
Medverkande: Göran Hansson, Annika Isaksson Svedberg, Tove Olsson, Bodil Carr Granlid, Tomas Engström, Mattias Kågström, Mikael Lindgren, Greger Ottosson
Västerbottensteatern

En rolig och glad föreställning bjuder Västerbottensteatern på i Söråkers Folkets hus denna torsdagskväll. Det är fullsatt i salongen men bara ett fåtal yngre. Kanske tänker de Molière, franskt 1700-tal, obegripligt, tråkigt, inget för oss. Vilket misstag, det här är fräscht och levande, en Molière i clown- och Commedia dell’arte-stil med fräcka skämt, aktuella anspelningar och levande publikkontakt.

Föreställningen börjar med glad marschmusik. När skådespelarna tågar in med instrument i händerna visar den sig komma från en levande orkester.

På scenen finns en lätt antydd franskklassisk scenografi i rött och grått med en stol som enda attribut. I taket hänger fyra kristallkronor, två över scenen och två över publiken, som för att skapa ett gemensamt rum för scen och salong.

En skådespelare meddelar att huvudrollsinnehavaren är sjuk och att en ersättare ska ta hans roll. Men ersättaren hinner knappt börja innan den sjuke blir frisk. Det är ju Den inbillade sjuke av Molière som ska spelas.

Göran Hansson i rollen som Argan, sätter sig på stolen och läser sin senaste sjukvårdsräkning. Den är dyr och för att få fri tillgång till läkare ska han gifta bort sin dotter Angélique (Tove Olsson) med en läkarson. Hon säger nej, för hon är kär i en annan och det är upplagt för konflikt.

Clowninstruktören och regissören Per Sörberg har en bakgrund i clowngruppen 123 Schtunk, kända för sina clown- och Commedia dell’arte-versioner av klassiker. Många av greppen från 123 Schtunk känns igen i kvällens föreställning och kanske det räcker att ha sett en clownversion av en klassiker för att en känsla av att ha sett alla ska infinna sig. Just i det här fallet blir det ändå en fullträff eftersom det är Molière som spelas. Uppsättningen går tillbaka till rötterna, till Molières eget ursprung i gycklar- och Commedia dell’arte-traditionen. Bort med stilteater och viftande solfjädrar, in med lek och improvisation.

Originalhandlingen följs exakt, även om texten är bearbetad med nutida humor och samhällskritik, till exempel av sjukvårdskrisen. Men alla insprängda roligheter gör att föreställningen förlorar fokus och kan upplevas som rörig. Molières mellanspel finns kvar men är nytolkade. I ett av dem framförs en Västerbottnisk folkvisa om ett tvångsäktenskap i det svenska bondesamhället.

Föreställningens masker av Torbjörn Alström och kostymerna av scenografen Helena Weegar är helt fantastiska. Mest uppseendeväckande är kanske Argans opålitliga fru Béline (Bodil Carr Granlid), vars stora näsa, ännu större stjärt och enorma hårfläta får det att krypa i kroppen. En annan visuell höjdpunkt är notarien Bonnefoi (Mikael Lindgren) när han glider in som ett tält på rullskor för att fixa till Argons testamente så att frun ska få ärva allt. Mikael Lindgren är också en syn att skåda i rollen som den giftaslystne läkarsonen.

Alla skådespelarna har lösnäsor, några mer åt clownhållet, andra i Commedia dell’arte-stil. Tjänarinnan Toinette (Annika Isaksson Svedberg), som också är föreställningens motor, har clownnäsa. Hon är också den som använder mest clownteknik i sitt spel.

Annons
Annons
Annons