Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maximum bjuder åter igen på cirkusmagi

/
  • Nagelbitare. Dirorios motorcykelglob, där tre motorcyklister trängs i en klotrund bur i full hastighet, är så spännande att jag nästan biter ner naglarna till nagelbanden
  • Limmar ihop showen. Clownen Don Christian är limmet som binder ihop ”Viva Maximum” med charm och klassisk slapstick.
  • Chaplin-maner.

Annons

Efter fjolårets suveräna föreställning, ”Bravissimo”, är förväntningarna på Cirkus Maximums obligatoriska gästspel på Midälvaplan högt ställda.

Men Bengt Källquist och hans cirkustrupp behöver bara några minuter på sig för att övertyga publiken om att man är tillbaka i toppform.

Clownen Don Christian inleder i ett högt tempo och vinner genast barnens gunst med klassisk ”ramla och slå sig”-humor. Han dyker sedan upp titt som tätt och fungerar som ”limmet” som håller ihop föreställningen. Man byter spår i ett riktigt tjusigt hästnummer, signerat Maximums dressör Anton Frank. Barnen stirrar storögt på de majestätiska hästarna, som känns som klippta och skurna ur en bilderbok av John Bauer.

Tvillingarna i Gerasimenko bjuder på halsbrytande akrobatik som blandar slapstick med graciösa volter. Och när hunddressören Wolfgang Lauenburger släpper lös sina jyckar så är det ytterligare en sprittande vitamininjektion.

Och när man inte trodde att det kunde bli roligare dyker Max Weldy upp som överförfriskad och fumlig trampolinartist. Det är med skräckblandad förtjusning man bevittnar hur han faller handlöst utmed trampolinens ställning på sant Charlie Chaplin-maner.

Första aktens givna höjdpunkt är brasilianska trapetsartisterna Costas Flying Trapeze. De fyra luftkonserterna flyger högt över våra huvuden och när man först misslyckas med sin trippelsaltomortal så är det definitivt bara för att höja spänningen ett snäpp.

Efter den tempofyllda första akten så blir den andra lite av ett antiklimax - i alla fall till en början. De exotiska djuren är naturligtvis häftiga att se, med galopperande zebror, kameler och lamor, men känns lite väl stillsamma jämfört med hundnumret i första akten. Don Christian återkommer och vinner skratt från de yngsta, med publikens hjälp.

Sen kommer showens partystopper, det fantasyinspirerade dans och balansnumret Atlantis. Missförstå mig inte, akrobaterna är duktiga, men det nycirkusinspirerade upplägget känns malplacerat bland alla klassiska nummer.

Som tur är repareras skadan med råge i showens avslutning. Dirorios motorcykelglob, där tre motorcyklister trängs i en klotrund bur i full hastighet, är så spännande att jag nästan biter ner naglarna till nagelbanden. Succén är ett faktum i ett gastkramande skådespel som måste vara årets mest spektakulära cirkusnummer.

Det är bara att återigen lyfta på hatten för direktör Källquist och hans trupp, som återigen levererar klassisk cirkus av världsklass. Den magiska doften av popcorn och sockervadd blandas med spänning, skratt och exotiska djur – precis som det ska vara.

Annons
Annons
Annons