På st.nu sparas viss data i cookies för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda våra tjänster godkänner du detta.
⇒ Om cookies och personuppgifter
Annons

Proffsigt rakt igenom

+
Läs senare
/

Det är i ett vansinnigt tempo som publiken i Tonhallen möter Claes Malmberg. Munnen tuggar fortare än en trimmad gräsklippare och det gäller att vara på tå som publik för att hänga med i svängarna. Ja, man får nästan ont i vaderna.

Någon längre presentation av Claes Malmberg är väl ingen i skrikande behov av – de flesta har sett honom i de otaliga tv-program han medverkat i – från ”Måndagsklubben” och ”Parlamentet” till ”Dobidoo” och ”Så ska det låta”. På senare tid har han på ett underhållande sätt kommenterat nyheter och politik i SVT:s Nyhetsbyrån, där han haft bestämda åsikter om det mesta.

Den nyskrivna showen ”Still Alive” kretsar kring 51-årige Malmbergs liv före genombrottet.

Vi får tillbakablickar och minnesbilder från ungdomsåren i Göteborg. Om pappan som var operasångare och morsan som hade det numera utdöda yrket ”cigarettflicka”. Malmberg avlägger först sin egen födelse – sedan puberteten och häxbrygderna som stals ur allt för torftiga spritskåp.

Vi får också höra om teaterdebuten som Gök, vilket drar ner en stor skrattsalva i salongen. Hysteriskt kul!

Proffsigt är det rakt igenom, och Malmberg imponerar även som sångare – backad av ett kompetent fyrmannaband. Den blixtsnabba standup-komedin varvas med 70-talscovers av band som AC/DC, Bachman Turner Overdrive och JJ Cale.

Vi får även höra en snabbversion av Dylans ”The times are a-changing”.

Det är både trevligt och välspelat, men ibland känns det allt för genomstressat och halvhjärtat för att låtarna ska bli den välbehövda andningspaus de nog är avsedda att vara.

Han är ju både buddhist och socialist – och funderingarna om samhällsutvecklingen, vetenskapen och religionen gör att Malmberg utöver att bara vara rolig rakt upp (vilket han är fantastiskt bra på) – dessutom väcker tankar och känslor. Som när han mästerligt målar upp en bild av Gud som precis ska tända lampan i universums begynnelse. Av någon outgrundlig anledning pratar Gud danska.

Med stor självdistans och gott humör avslutar Claes Malmberg och bandet drygt en och en halv timmes föreställning.

Och visst gick tiden fort? Ja, något oerhört. Inte en tråkig stund. Inte en oskrattad bröstkorg. Bara glada miner på väg hem i ett annars snöslaskigt och tråkigt Sundsvall.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons