Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sator bjöd på ett oklanderligt hantverk

/
  • Tryggt. Sator lät som vanligt fantastiskt, men det blir ändå lite väl förutsägbart.Foto: Andreas Libell

Annons

Sundsvall var ett starkt Sator-fäste under bandets storhetstid. Den fullsatta Pipelinespelningen efter släppet av andra plattan ”Stock rocker nuts” är närmast legendarisk och vi som var där (uppenbarligen ganska många i fredags kväll) minns hur svetten formligen dröp från väggarna.

I veckans intervju med bandets ena sångare, Kent Norberg, uttryckte han en önskan om att återerövra bandets marknadsandelar, men av fredagens publiktillströmning (fullsatt) verkade Sundsvallsbornas kärlek till Borlängekombon vara av det slag som varar för evigt.

Och bandet levererar från första till sista ackordet. Likt idolerna The Ramones så satsar Sator på minimalt med mellansnack och kastar sig snabbt från den ena låten handlöst in i nästa.

Efter närmare 25 år i branschen bjuds man naturligtvis på ett oklanderligt hantverk. Ibland lite för bra.

För punk är som allra bäst då den lyckas balansera på slak lina. Grabbarna i Sator är så pass säkra på sin sak att de skulle kunna genomföra konserten med bakbundna händer och förbundna ögon.

Därför blir bandets Sundsvallscomeback lite trygg och förutsägbar, ungefär som en hockeymatch som slutar med 11-0.

Även om det för det mesta låter fantastiskt så blir det lite för jämntjockt då tempot ligger stadigt förankrat på högsta växeln.

Men även om Sators trivsamma motorpunk aldrig känns riktigt farlig så har de publiken helt i sitt våld, från start till mål. Lite mer motstånd hade kanske behövts för att skapa absolut magi. Men det är lätt att förlåta tryggheterna då publiken euforiskt vrålar med i hits som ”I wanna go home” och ”Gamma Gamma hey”.

Annons
Annons
Annons