Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Småtrevlig komedi med hög kändisfaktor

+
Läs senare
/

Teaterrecension
Ylva Lööf: Aftonens ämne Kärlek
Regi: Karl Sehldal
Scenografi och kostym: Helena Uggla
Ljus: Claes Aller
Medverkande: Camilla Larsson, Siw Malmkvist, Sven Wollter
Riksteatern i Söråkers Folkets hus, arrangör Timrå Riksteaterförening

Om två av svensk scenkonsts populäraste, äldsta och fortfarande aktiva artister tillsammans ger sig ut på en landsomfattande riksteaterturné kommer de att dra utsålda hus, det är lätt att räkna ut. Så skedde också i Söråker på torsdagskvällen när Siw Malmkvist och Sven Wollter tillsammans med Camilla Larsson gav föreställningen Aftonens ämne Kärlek.

Det är en småtrevlig komedi utan större konstnärliga höjdpunkter, men vad Siw Malmkvist och Sven Wollter, båda runt 80 år, gör på scenen kanske inte har så stor betydelse. Huvudsaken är att publiken får se dem igen (den som vill ha mer av Sven Wollter kan bege sig till Göteborgs stadsteater i februari 2016, då han har premiär på en pjäs av Henning Mankell).

"Aftonens ämne Kärlek" skrevs ursprungligen för Estrad Norr i Jämtland och hade urpremiär hösten 2011 i Hammarstrand. Handlingen utspelar sig i en övergiven lärarbostad i Överböle, i närheten av Hammarstrand.

Dit anländer två stockholmare, en far, spelad av Sven Wollter, och hans utbrända vuxna dotter, spelad av Camilla Larsson. Dottern vill lämna karriärhetsen och har köpt huset för att meditera och umgås med pappa. En nyfiken granne, gestaltad av Siw Malmkvist, kommer genast på besök. Hon är en glesbygdsaktivist som med samma varma själ driver ortens hembygdsförening, matar fåglarna och kämpar för bygdens överlevnad. Närmast planerar hon en poesiafton på temat kärlek, därav pjäsens titel. Mellan henne och pappan uppstår ljuva och erotiska känslor.

Sven Wollter har här en roll där han kan leva upp till sitt rykte som kvinnokarl och dominant alfahanne. Han gör det med en accentuerad ålderdomlighet som i viss mån troligen är spelad. Siw Malmkvist vinner publiken med värme och smittande livsglädje. Det enda åldersproblemet tycks vara att båda pressar sina röster en aning.

Camilla Larsson ägnar sig åt att vara yogafrälst, överdrivet sur lesbian, men tinar upp mot slutet.

Pjäsen innehåller mycket text, ofta med hänvisning till olika samtidsfenomen. Budskapet levereras direkt till publiken och handlar om att kärlek är bättre än fiendskap.

Den smarta scenografin utgörs av en hisnande vacker fondbild med grantoppar, berg och sjö. Framför landskapet finns en genomskinlig vägg med öppning i mitten för entréer och sortier till det rum där hela handlingen utspelar sig. En ridå används flitigt och några gånger sker spel framför den.

Annons
Annons
Annons