Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teater: "Tre kärlekar" i Fränsta - nyanserat drama med starka porträtt

/
  • Gösta (Kim Tjernström) och hans syster Britta (Helena Gerling) i ett kärt återseende.
  • Bonden Egon Nilsson (Lars T Johansson) får ovälkommet besök med uppvaktning från kraftbolaget som vill köpa hans fors (Ricky Lundgren).
  • Camilla Lundgren spelar en varm och trygg mammam Ester.

Teaterrecension
Ånge Kabaré: Tre kärlekar
Spelplats: Ålsta folkhögskola
Manus: Niklas Hjulström och Kjell Sundstedt efter Lars Molins tv-serie
Regi: Iso Porovic
Producent: Kärstin Leander
Scenografi: Lennart Hedlund
På scenen: Lars T Johansson, Kim Tjernström, Camilla Lundgren, Annie Goebel m fl

Annons

Ånge Kabaré är en flitig producent av sommarteater, och med "Tre kärlekar" gör föreningen sin största satsning någonsin.

Med Teater Västernorrland och professionell hjälp i ryggen lyfter den sig också i håret och bjuder på något helt annat än komedi med lokalhistorisk touch, som annars utgör merparten av vårt lands sommarteaterutbud. Skrattet saknas inte här, men i grunden är det ett starkt och fylligt familjedrama som utspelas mot den fantastiska fonden av Ljungans dalgång och Ålsta folkhögskolas tidlösa byggnader som finurligt används i spelet.

40-talskänslan skapas med epokens musik, härlig tidstrogen kostym och veteranfordon. I bakgrunden mullrar kriget men i familjen Nilssons sinnevärld rör sig annat. Som pappa Egons bekymmer för vem som ska ta över gården, den ökande pressen på honom att sälja forsen till kraftbolaget, samt sonen Göstas kärleksbekymmer och yrkesplaner.

Scenerna växlar snabbt, tempot är högt liksom konfliktnivån - ibland kan jag tycka att det skriks och grälas väl mycket. Men ur den lite röriga första akten gror snart embryon till intressanta frågor: hur utsikten till pengar (som ibland är nödvändiga) sår split och hat, hur drömmar ofta går i kras och ibland kanske förverkligas, hur 40-talets förväntningar på hustru- och modersrollen bäddade för problem, hur en snabb samhällsutveckling hotar att obönhörligen mala ner dem som inte är med på banan.

Det är inte alltid lätt att dra paralleller till vår tid: den rigida kvinnorollen finns inte i dag, inte det konsekventa behovet av att hålla masken, inte heller föräldrakrav som bonden Egons självklara förväntningar att någon av sönerna ska följa i hans fotspår.

Men det är inte för att utläsa visdomar om i dag som man främst bör se pjäsen, utan för de kraftfulla karaktärerna som regissör Iso Porovic och ensemblen har mejslat fram, och som kan blomstra desto mer för att handlingen inte stjäl allt fokus. Inte minst imponerar kvinnoporträtten, fina prestationer av amatörer: Camilla Lundgren som den trygga mamma Ester, Annie Goebel som den självmedvetna och neurotiska Lilian, och Helena Gerling som med pondus gör systern Britta, jämte modern den stabilaste personen i spelet, hon som älskar och vårdar sitt utomäktenskapliga barn och tar för sig av förhållandet med den gifte bankdirektören.

Lars T Johanssons Egon är en sturig men i grunden godhjärtad gubbe vars kärlek till den jord som gått i släkten i generationer rör det hårdaste hjärta. Kim Tjernström gör en prestation som Gösta, den yngste sonen som prövas hårt på både kärlekens och yrkesvalets vägar och vars utspel går från yster lek till djupaste förtvivlan. För att ro detta i land är det förmodligen nödvändigt med professionella insatser, och både i rollfördelning och övrigt är helheten professionellt genomtänkt, insatserna insatta där de bäst behövs.

Det är ju egentligen inget problem att spela ett nyanserat drama utomhus. Inte när man har en bedårande miljö, stor erfarenhet och en välkomponerad rollista.

"Tre kärlekar" spelas också: 29 juni, 1, 2, 3, 4, 6, 8, 10, 12, 13, 15, 16 och 17 juli.

Läs mer om Kim Tjernström: Kommer hem som skådespelarproffs

Läs om sommarteater i Timrå: En midsommarnattsdröm

Annons
Annons
Annons