Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillåt oss vara de unika personer vi är

Annons

En säregen doft sprids så sakteliga i det timrade husets kök där två barn förväntansfullt hoppas på att bli överraskade, men effekten uteblir. I stället för att rygga tillbaka och kanske springa ut efter frisk luft står de kvar och vi alla tycker att det här var väl inte så farligt? Nästan så att det luktar gott! Det var på uppmaning från barnen som jag hade inhandlat en burk av bästa sort. De ville testa att äta igen och de ville känna den där lukten som får vuxna män på YouTube att kväljas eller brösta upp sig som starka vikingar när de vågat smaka. Ja, det handlar givetvis om allas vår surströmming! Denna delikatess med anor från förr!

Första gången jag smakade jäst fisk var jag bara fem år och som pappas tös följde jag honom hack i häl även när han skulle upp på berget för att äta surströmming. Man skulle kunna tro att detta skedde norr om Dalälven men nej, min pappa som var finlandsvensk var inte bara glad i mat utan även i människor och hade anammat detta. Så när jag träffade mina barns far och hans föräldrar som i generationer är komna från norra delen av Sverige märkte jag att denna anekdot imponerade stort och kunde till viss del förlåta att jag var född och uppvuxen några mil utanför Fjollträsk.

Min pappa kunde umgås med vem som helst oavsett samhällsklass. Själv var han uppvuxen under fattiga förhållanden i efterkrigets Finland. Hans historia och altruism har präglat mig. Jag ogillar starkt vi och dem – så pass att jag har svårt för hängivna supportrar som tappar omdömet och glömmer att sport är lek. Visst kan jag dras med i en het hockeymatch men när hesa Fredrik ljuder då ska man kunna umgås igen och inte titta snett på någon bara för att man hejat på motståndarlaget. Att dra in sportreferenser på en kultursida? Ja, för en del kan det ses som att gå över gränsen mellan vi och dem. Sport går bort har jag hört skalla i en musikerfamilj jag känner. Nej, mer öppenhet på alla fronter tycker jag – det berikar. Våga smaka och våga leva!

Jag har nyligen läst Martina Montelius bok "Oscar Levertins vänner" och där kan man snacka om en kulturtant utan hämningar! Det knullas runt så det står härliga till! En hejdlöst rolig bok. Som av en händelse innehöll min sommarläsning även Karolina Ramqvists "Alltings början" också den med en kvinnlig huvudkaraktär som bejakar sin sexlust, fast här som tonåring. Jag tror det är vägen att gå – att bara ta för sig och det högljutt! Så kan de bittra rasisterna och kvinnoförtryckarna sitta och tjura sönder sina liv medan vi andra lever det fullt ut.

När jag spelade min föreställning "De lyckligt lottade" i min barndoms hemkommun Haninge frågade en gammal klasskompis om jag kände mig mer som norrlänning eller stockholmare. Och jag märkte att hon trodde att svaret var givet då hon blev förvånad när jag svarade norrlänning. Ja, så är det för mig efter att ha bott mer än halva livet här, men kanske annorlunda för någon annan. Vi måste tillåta varandra att vara de unika personer vi alla är. När jag var fem år åt jag en surströmming – mina töser åt två var. Det går framåt för mänskligheten!

Annons
Annons
Annons