Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Tv-serierna som landar rätt i tidsandan

SKÄRMEN: "The Handmaid's tale" är senaste exemplet på en tv-serie som har lyckats nå ut med ett politiskt innehåll, skriver Kristian Ekenberg.

Vi är inne i det som brukar kallas för “peak tv”, en aldrig tidigare skådad ström av tv-serier som konkurrerar om våra ögonglober. Från kabelkanaler till streamingtjänster som Netflix forsar det ut nya tv-serier som alla skriker efter uppmärksamhet. Tiden är förbi då man slog sig ner i soffan och tittade på vad som råkade visas just då. För att inte drunkna bland alla rörliga bilder måste man ha en strategi.

Elisabeth Moss som Offred i

Kritikernas minskande roll är en gammal saga som vi har hört många gånger. Och kanske är det så att de traditionella recensionen har svårt att hävda sig i det digitala landskapet. Men kulturjournalistikens förmåga att hypa en bok, film eller tv-serie ska inte underskattas.

Läs mer: Vi har redan sett uppföljaren till "Twin peaks"

Det senaste exemplet på hur kulturjournalistiken har skapat ett guldägg av vad som på papperet såg ut att vara en perifer tv-serie är ”The Handmaid's tale”, baserad på Margaret Atwoods roman från 1985 om hur USA förvandlats till en teokratisk diktatur där kvinnorna har reducerats till att vara enbart fortplantningsverktyg. Serien följer Offred, som är titelns ”handmaid”, en kvinna vars liberala storstadsliv med till synes självklara friheter rycks ifrån henne, och i stället får hon finna sig i att under bisarra ceremonier ligga med härskarklassens män eftersom deras infertila fruar inte kan föda dem barn.

Vid en Clinton-vinst hade ”The Handmaid's tale” kunnat glida under samtidens isyta, den som är så svår att bryta igenom. Men med Trump i Vita Huset så orsakade tv-serien en kaskadbombning av tyckartexter om hur skrämmande mycket som går att känna igen i denna dystopi i vår tid. Inskränkningen av kvinnors rättigheter är inte bara en svart fantasi, menade dessa krönikörer.

Skaparna av ”The Handmaid's tale” – som går att se på HBO Nordic i Sverige – fick jackpot i det popkulturella casinot. Men det handlar inte bara om ren tur och att blåsa på tärningarna. Systemet går att manipulera.

Hemligheten ligger i ett politiskt innehåll som kan fungera som katalysator för det aldrig sinande tjattret i sociala medier och för bloggare och krönikörer som dammsuger tidsandan efter material till nästa text.

”The Handmaid's tale” är inte ensam om att utnyttja denna gratisexponering i det offentliga samtalet. Tv-serierna ”Dear white people”, ”Skam” och filmen ”Get out” är tre andra exempel på popkulturella produkter som har knäckt Zeitgeist-koden och blivit tjattermaterial. Till och med en lyxsåpa som ”Big little lies” kan sälla sig till skaran genom att öppna upp för en debatt om kvinnomisshandel.

Modellen Kendall Jenner.

Pratshowvärdarna har också fått erfara att dumma flabb är ute och socialt medvetna syrligheter är eftertraktade. Jimmy Fallon har fått se sina aktier dala medan Stephen Colbert och andra Trump-besatta komiker har haft skördetid.

När årets mest sedda tv-serier ska summeras, kommer inte ”The Handmaid's tale” att toppa listorna, där gamla trotjänare som ”The Big bang theory” har slagit rot. Men ”The Handmaid's tale” har däremot setts av rätt publik. En välbärgad, urban och socialt medveten medelklass som inte bara är reklamens högvilt utan som också har råd med inte bara en Netflix-prenumeration utan även HBO Nordic, Viaplay, C More …

Som Alissa Quart konstaterar i en artikel i The Guardian ligger reklamen redan före tv-marknaden. I ett politiskt klimat som röstar fram Trump och ger Sverigedemokraterna vittring på att bli Sveriges näst största parti i nästa val, kan man tro att helt andra vindar än PK ska blåsa i reklamens värld. Men när H&M blodiglar sig fast på Zara Larsson vet reklammakarna exakt vilkas uppmärksamhet de söker. En ung storstadspublik som tenderar att ha mer socialliberala värderingar än de som skränar högst i tidningarnas kommentarsfält.

Att de inte alltid lyckas, som i Kendall Jenners famösa Pepsi-reklam, är en annan fråga.

Bara denna krönika är ett exempel på hur strategin lyckas. Skaparna av ”The Handmaid's tale” kan räkna hem ännu en artikel som placerar dem rätt i tidsandan och i de skärmar som räknas i den digitala ekonomin.

Fotnot: Skärmen är en återkommande krönika om trender och fenomen inom rörlig bild.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons