Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vandring i Sundsvallsbrandens spår

/
  • Bakom Svenåke Boströms högra axel, på södra sidan av Sporthallsbron, lågs Styfs brygghus där gnistan från ångslupen Selånger landade den 25 juni 1888 och startade Sverige största stadsbrand.
  • På planen mellan den nedbrunna kyrkan och nuvarande Hedbergska slogs ett stort tältläger upp.
  • Branden svepte längs hela Storgatan, eller Stora Nygatan som den hette då.
  • Den gamla kyrkan, som låg på samma plats som GA-kyrkan, var bara ett skelett efter branden.

"Ge mig polisen! Elden har brutit ut hos Styfs Väst på stan!"
Så lät det i larmtelefonen den 25 juni 1888, då Sveriges största stadsbrand redan rasade. Under Stenstadsdagarna vandrade några i brandens spår.

Annons

Vid södra fästet av nuvarande Sporthallsbron hade Olof Styf sitt brygghus. Sex minuter efter att ångslupen Selånger passerat upptäckte ett barn, som tittade ut genom fönstret i det närbelägna änkehuset, elden.

– Det var en varm och torr dag, och det blåste nästan full storm från väster. Slupen eldade med ved i stället för kol eller koks och hade inget gnistgaller, säger Svenåke Boström, som skrivit boken "Den tändande gnistan" och ledde gårdagens vandring.

Frivilligbrandkåren ryckte ut men var chanslös. Några timmar senare låg hela centrala Sundsvall i ruiner. Två dagar efter branden rök det fortfarande från staden, och 9000 av dess 11000 invånare var hemlösa.

Fem omkom. En var den kvinna som kallades Bröd-Stava och bodde vid Bünsowska tjärn.

– Hon sprang in i huset för att rädda sin plånbok. Elden tog fatt i hennes kläder och hon kastade sig i tjärnen och drunknade, säger Svenåke Boström.

Klockorna i stadshuset och kyrkan hade larmat tills de rasade ner. Rådiga församlingsanställda hade lyckats bära iväg kyrksilver och kyrkböcker i ett lakan, och Adolf Fredrik Knaust, som ägde Hotell Nord tvärsöver gatan från nuvarande Knaust, såg till att folk bildade kedja över ån till utvärdshuset Tivoli och langade saker från hotellet. Han lät också hemlösa sova i utvärdshuset.

Elden rasade - tills den kom till järnvägsstationen, nuvarande kasinot.

– Där E 4 går fanns en park med träd som inte antänds så lätt. Gnistor flög men i huvudsak hejdades elden, säger Svenåke Boström.

Läroverket, Hedbergska, skonades, och på planen mellan den och den nästan utbrunna kyrkan byggdes ett tältläger för hemlösa. Hjälp kom från både Sverige och utlandet, för en större brand hade landet aldrig sett.

– Ägaren av Spritbolaget skänkte ett ångkök för utspisning, värt 50.000 kronor då, och upplät personal och allt. Kung Oscar kom med tåg med hundra tält och tusen filtar, säger Svenåke Boström.

När hösten kom byggdes baracker för de hemlösa, till exempel vid nuvarande centralstationen. De revs när dekretet kom att inga trähus fick byggas i centrala Sundsvall.

Branden hade orsakat skador för 30 miljoner i dåtidens penningvärde, motsvarande 1, 3 miljarder i dag och vissa försäkringsbolag gick i konkurs. Men ur kåkstaden Sundsvall föddes sedan, på grund av elden, välståndet och tidens bildning och smak, den Stenstad vi kan vara så tacksamma över i dag.

Mer läsning

Annons