Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värsta vädret

Annons
På Hawaii upphör verkligheten att gälla. Det kommer plötsligt, som en oväntad smekning. Solen bara öser ner. Man tittar ut över Stilla Havet och ser dyningarna resa sig och bryta och plutoner - nej, bataljoner! surfare rida dessa vågor in mot land. För att falla eller dyka och simma ut igen.
För att rida in igen. Och simma ut igen.
Så pågår det hela dagen från sex när solen kommer, till sju på kvällen när den sakta och eftertänksamt försvinner i flammor vid horisonten.
Så är det. Så ter sig vardagen längs Waikiki Beach för det mesta. För ett par år sen frågade jag en man jag mötte hur vädret är.
-Så här, sa han likgiltigt och pekade ut mot surfarna. Alltid likadant. Så här.
Fast inte den här gången...
Det regnade. Som det aldrig gör. Och regnade. Som det aldrig gör. Och regn...etc...
Det konstiga är och jag ljuger inte! att vi knappt märkte det. Vi hade sol och v i l k e n sol, ett par timmar om dagen. Vi badade, simmade och blev solbrända. En skur då och då, ingenting märkvärdigt, tyckte vi.
Tills vi slog på TV:n och såg lokalnyheterna.
Det visade sig att Oahu, som är den inte särskilt stora ö där Honolulu (och Waikiki) ligger hade det värsta vädret sen man överhuvudtaget började mäta. Dag efter dag rapporterade man översvämningar, brustna dammar, sammanstörtade hus och dödsfall, människor som försvann.
Det var en hisnande upplevelse, kanske inte minst för en gammal journalist. Man är ju van vid att skaffa sig nyheter från avlägsna platser och främmande land med hjälp av media. Men nu var vi tvungna att slå på TV:n för att få en någorlunda rättvisande bild av det som hände runt omkring oss. Jag funderade länge på saken och kom rätt snart fram till den säkert inte alls märkvärdiga slutsatsen att det kanske inte alls bara är på Hawaii som detta är sant. Sen årtionden är media en så viktig del av våra liv att vi knappt märker vad vi själva sett och vad vi sett i TV. Kameran eller trycksvärtan berättar om produkter i våra kylskåp, om fullmäktiges mer eller mindre viktiga beslut eller att grannen två kvarter bort slagit ihjäl sin fru. Ingenting av detta har vi sett med egna ögon, men likafullt ser vi (i allmänhet) ingen anledning att tvivla. Ord och bilder har blivit en del av oss själva.
Och vad som verkligen är verklighet är inte alldeles lätt att avgöra...

Mer läsning

Annons