Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

1983 hamnade Sundsvall i världsnyheterna

/

Just nu pågår en stor ubåtsjakt i Stockholms skärgård. Maj 1983 var det Sundsvall som stod i blickfånget.
En ubåt låg skadad på Klingefjärdens botten utanför Alnö - en världsnyhet.

Annons

Det var i början av maj 1983. Undertecknad var kvällsreporter på Dagbladet som då hade sin redaktion på Köpmangatan.

Då kom larmet. Stor minsprängning utanför Slädaviken.

Jag förstod direkt att det här var en stor nyhet och försökte få tag i min chef Torbjörn Bergmark som satt på Aveny och käkade middag med landets alla A-pressredaktörer.

Jag sprang dit och informerade Torbjörn om läget. Han och alla andra redaktörer avbröt middagen och begav sig Dagbladet.

– Dom har sprängt ubåtsjäveln.

Så löd stridsropet bland journalisterna - och i sanningens namn var väl en och annan lite smålullig.

Jag började skriva och ingressen började något i stil med "på botten av Klingefjärden ligger just nu fem ryska örlogsmän instängda i en miniubåt".

Håkan Söderberg på Sporten undrade lite försynt hur jag kunde veta det.

Torbjörn Bergmark avbröt snabbt diskussionen.

– Pojkjäveln skriver så.

Jag försökte få kontakt med ögonvittnen till minsprängningen. Håkan Nilsson, chef på Mittnytt, bodde i ett stort hus i Slädaviken.

Han bekräftade minsprängningen.

Jag och fotograf Tord Eriksson begav oss till Alnö. På vägen dit stoppades vi av militär som förklarade att Slädaviken var avspärrad.

Något som vi struntades i och via några lerstigar kom vi in till Slädaviken.

Där i vattenbrynet låg vrakgods efter sprängningen.

Jag och Eriksson var alldels ensamma på stranden.

En smått surrealistisk känsla.

– Va fan gör vi om det kommer några örlogsmän emot oss, frågade Thord.

Jag hade inget svar.

På Kustartilleriet i Härnösand kom beskedet att ubåten var instängd och skulle bekämpas med vapenmakt.

På morgonen var hela stranden full av nyhetsteam, från hela världen.

ST:s tidigare chefredaktör Kjell Carnbro var vid tillfället reporter på Mittnytt och han minns dagarna i i början av maj 1983:

– Det var en lätt kaotisk stämning, folk såg ubåtar överallt. Jag och fotografen åkte runt på Alnö och försökte få fram fakta. Men det var svårt att få kontakt med redaktionen, det här vara före mobiltelefonernas tid.

Kjell sammanfattar ubåtsdagarna i Sundsvall:

– Kollektiv hysteri.

De närmaste dagarna genomförde militären ett flertal attacker med sjunkbomber. Utan resultat.

Dagbladet hade fått låna en stuga i Slädaviken och det blev ett litet nyhetscentra.

Sent en kväll, man hörde hur Vertolhelikoptrarna hovrade ute till havs, slängde jag ur mig:

– Det skulle inte förvåna mig om ubåten har kärnvapen ombord.

Det var ett skämt men jag såg hur Aftonbladets utsände stelnade till, han greppade väggtelefonen och ringde redaktionen i Stockholm.

– Tjena, nu har jag fått det bekräftat från två av varandra oberoende källor - ubåten här i Sundsvall har kärnvapen ombord.

Ni kan själva lista ut vad som stod på deras löpsedel dagen efter.

Efter en vecka upphörde all ubåtsspaning.

Livet på Alnö återgick till det normala.

Om det fanns någon ubåt i Klingefjärden?

Inget vet svaret.

Lika lite som om det just nu finns en främmande undervattensfarkost i Stockholms skärgård.

Annons
Annons
Annons