Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

25 år sedan bensintåget exploderade

+
Läs senare
/
  • 90-åriga Ingrid Högbom kommer också ihåg olyckan som inträffade några hundra meter från hennes stuga.– Tågföraren sa till mig att jag skulle inte vara rädd för eldsvådan. Men såna där händelser glömmer man inte, eftersom det var en så allvarlig olycka, säger hon.
  • Carl-Gunnar Wiström från Skallböle och sonen Lennart Wiström minns bensintågsolyckan genom ST:s gamla artiklar.
– Jag har aldrig varit med om något liknande och hoppas inte få se något liknande igen, säger Lennart Wiström.
  • – Det är egentligen helt otroligt att ingen blev allvarligt skadad, säger Carl-Gunnar Wiström från Skallböle och pekar i ritning mot olycksplatsen i Rude by. Vid hans sida sitter sonen Lennart Wiström, som var 15 år när olyckan inträffade.
  • ST, 16 juni 1986

Ett kvarts sekel har gått sedan bensintåget exploderade i Rude by i Vattjom.

180 000 liter bensin skapade en eldpelare på 200 meter.

– Det var som i en actionfilm, säger Carl-Gunnar Wiström som larmade brandkåren.

Vissa minnen etsar sig fast på näthinnan mer än andra.

Det har förmodligen aldrig inträffat en värre tågsmäll i Sveriges historia än den här eftermiddagen den 16 juni i Rude by.

Ett godståg med 37 vagnar spårade ur i en solkurva och tio vagnar vräktes av rälsen.

Sju av den innehöll bensin och dieselolja.

Lennart Wiström var 15 år den där dagen och jobbade vid sågen i Skallböle tillsammans med sin far några hundra meter bort från olycksplatsen.

Han berättar hur han fick se lokföraren komma springande längs en väg bredvid rälsen, ut genom den svarta röken.

– Det var bara massa svart rök och sen exploderade en bensinvagn, berättar han.

Rökpelaren var enorm och syntes ända bort till Gnarp.

Raymondh Moberg från deltidsstyrkan i Matfors var räddningsledare på plats.

– Det såg ut som vid en atomsprängning när röken går rakt upp som en svamp. Först exploderade en vagn med bensin och sen två till. Som tur var gav vi akt på ett väsande ljud som man hörde strax före explosionerna. Då sprang vi och tog skydd och kastade oss på backen. När vi sen låg ner började syret att ta slut och man kippade efter luft. Jag minns att jag tänkte att jag är i alla fall inte ensam, berättar Raymondh Moberg.

Var du rädd för att dö?

– Ja, faktiskt. Syret försvann ju alldeles, berättar han.

Två brandmän kastades upp i luften några meter och en av dem blev brännskadad.

Eldstormen gjorde även att en lada förvandlades till aska.

Två personbilar och en husvagn blev utbrända.

Människor som stod flera hundra meter bort kastades omkull av tryckvågen från de exploderande tågvagnarna.

– Det var så varmt att blomkrukorna smälte innanför fönstren, berättar Bert Sjölén, som hade två fastigheter i olycksområdet.

Carl-Gunnar Wiström tittar på artiklarna från ST som publicerades för 25 år sen.

– Ja, för fan, man har nästan förträngt det, men när man ser de här bilderna kommer det tillbaka. Jag minns hettan, säger han.

Han berättar om tre stora smällar och den nästan overkliga eldpelaren.

Och mitt i allt så var det samtidigt som ett mirakel att ingen förolyckades.

– Det är egentligen helt otroligt att ingen blev allvarligt skadad, säger Carl-Gunnar Wiström.

En annan lycklig omständighet var att det var fuktigt i terrängen.

– Det flög ut brinnande bensin ut i skogen, men det tog sig inte, berättar Carl-Gunnar Wiström

En solkurva pekas ut som orsaken till olyckan, men Raymondh Moberg menar att tåget även var fel "lastat", genom att tankvagnarna inte var utspridda i tåget, utan samlade i mitten.

Annons
Annons
Annons