Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna är skidlärare i snöparadiset Åre

Kodnamnet för vår tripp till Åre gick under namnet ”Fjollor i fjällen”. Främst för utelämnandet av täckbyxor, mössa och, värst av allt, inga skidor. Men nu var det ju varken min eller fotografens fel att vi fick en liten sketen Polo av hyrbilsfirman.

Annons
Till slut anlände vi i alla fall till den lilla byn där snön vräkte ner i form av monsterstora snöflingor och där turister i piffiga skiddressar (de flesta i färger á la 80-tal) svischade ner för backarna, vissa proffsiga, andra, ja... låt oss kalla dem ruskigt dåliga.
40 skidlärare
Just den senare kategorin kunde verkligen vara i behov av en skidinstruktör och såna finns de många av i Åre, närmare bestämt 40 stycken.
En av dem heter Anna Mattson är 21 år och kommer från Sundsvall. Hon är en skidtjej personifierad, så att hon hamnade i Åre som säsongsarbetare var kanske inte så överraskande då hon har gått på skidgymnasium i Sollefteå och tävlat i slalom större delen av sitt liv.
Det var bara plugg och träning där ett tag, men sen la jag av med slalomen, säger hon. Jag fick en fotskada, men jag slutade främst för att det inte gick riktigt så bra som jag ville.
Sedan jobbade hon på Posten ett tag och beslutade sig sedan för att söka jobb som säsongsarbetare i Åre by.
Vi som har det här jobbet tycker ju att det är jättekul, eftersom vi själva har sökt det och gått kurser för att få det, säger hon.
Barngruppen
När klockan närmar sig tio är det dags för Anna att leda en grupp av barn som är 3-4 år och otroligt söta i sina västar med texten Se upp, snart svänger jag och hjälmar med klisterlappar med deras namn på. Lektionen som varar en timme börjar med att barnen under förtjusning och med livliga rörelser läser en snögubberamsa. Sedan får de hjälp av Anna och andra instruktörer att komma på knappliften och glida nerför en smått lutande backe där de får lära sig att göra glasstruten (ploga). Efter ett tag leker de Björnen Sover och sedan är det några busiga som vågar kasta snöbollar på fröknarna, medan andra som är less på att leka och frågar om de inte får åka mer lift. Under lektionen blir några barn snoriga, men då är Anna fort framme för att assistera.
Trötta barn
När timmen börjar lida mot sitt slut är det trötta, men leende instruktörer som säger hejdå till kidsen och påminner dem om barn-afterskin som börjar på eftermiddagen. Det blir dock en kort vila för nu är det dags att ge sig upp i de lite brantare fjällen för att leda en vuxengrupp. Lagom till lunch träffar vi Anna igen när hon och resten av instruktörerna sitter uppkrupna i soffor i sina underställ och äter sina medtagna lunchlådor.
Det blir dyrt om man ska köpa all mat, även om vi har rabatt på vissa lunchställen. Oftast tar man med sig eget, förklarar hon mellan tuggorna.
Lunchen ger också utrymme för att diskutera och planera saker som ska göras. På en stol sitter Derrik Åström, en kis från Ume.
Han fungerar som en fadder och är mellanhand mellan säsongsarbetarna och chefen. Har Anna eller de andra frågor eller problem är det honom de ska vända sig till. Då han umgås med dem väldigt mycket blir han en i gänget vilket märks när de alla skrattar och härjar sig igenom lunchen.
Större barn
Sedan är det dags för Anna att ta på sig de röda skidkläderna som hon lånar under den tid hon jobbar där.
- Skidor och pjäxor får vi också låna, från Salomon, men underställen får vi, förklarar hon. Sen kan vi fixa annat billigt genom Skistar.
Anna pallrar sig sedan iväg med hela skidmunderingen till en lektion med lite större barn. Med sig har hon sin praktikant Lina från Stockholm som ska finnas till hands de närmsta två veckorna.
Det är ju kanon för mig, eftersom jag får oerhört mycket hjälp säger Anna och ler.
Efter att ha åkt med en drös barn upp och ner för lift och backe, är det en rödblommig Anna som gör sig redo att sluta för dagen.
Jag jobbar måndag till fredag mellan 9-15, men sen när det blir ljusare längre på dagen så börjar jag tidigare och slutar senare. Jag jobbar också en helg i månaden och då har jag oftast privatlektioner.
80 kronor timmen
Anna tjänar i vanliga fall 80 kr i timmen, men om hon haft privatlektion och kunden vill ha henne nästa gång får hon mer pengar, just därför att hon blev efterfrågad.
Man blir ju inte rik på det här jobbet, säger hon leende. I USA däremot kan en skidinstruktör i princip leva på bara dricksen. Men å andra sidan är ju pengar inte anledningen till att jag är här.
Egen lägenhet
Anna plockar ihop sina grejer och vi går till en bil för att åka till hennes lägenhet där hon bor med en annan tjej från Sundsvall.
I hissen på väg upp berättar Anna att de fixade lägenheten genom Skistar.
Det är skönt att ha något eget och inte bo i kollektiv som många andra säsongsarbetare gör, säger hon.
Lägenheten är en tvåa där Anna och hennes rumskompis delar rum, med ett skynke som skiljer dom åt.
Efter lite posebilder på balkongen slår vi oss ner kring köksbordet och Anna fastställer att variationen är det roligaste.
Jag har ju både barngrupper, vuxengrupper och privat, förklarar hon. Med barnen är huvudsaken att de har kul och det är mycket lek. Vuxengrupperna kan variera, häromveckan hade jag till exempel engelsmän och danskar som aldrig hade stått på ett par skidor. Medan när man har privat är det mycket teknik som gäller.
Utåtriktad
För att bli en bra skidinstruktör gäller det att man är trevlig och utåtriktad.
Det är ju ett serviceyrke där det gäller att visa ett glatt ansikte utåt, även fast man kanske är trött. Är jag glad smittar det av sig så barnen också blir det.
Och Anna är glad, hon har varit idel leende hela dagen trots att två blondiner varit henne i hasorna.
Vad händer då på fritiden? Är det mycket fester?
- Ja, det händer, skrattar Anna. Klart mycket mer än förut när jag pluggade, men ändå inte så tokmycket. Vi har personalkvällar på söndagar och tisdagar. Sen beror det ju på, vissa är ute mer än andra. Men på studentveckorna är det ju extra mycket folk, så då är det ordentligt med drag på kvällarna.
Man blir bättre
Anna berättar att skidinstruktörer även har chansen att i grupp ge sig ut och åka för att förbättra sin teknik
- Det är väldigt bra att den möjligheten finns, så att man kan få utvecklas. Häromsistens körde jag puckel och det blir mycket offpist också.
- Åre är det bästa stället i Sverige, tycker jag. Sen är ju Riksgränsen himla bra och Ramunberget. Sen har jag ju bott i Gällivare också, men det kan jag inte göra reklam för, säger hon och skrattar.
Efter att säsongen slutat i Åre ska Anna vara vid Riksgränsen och bara åka eller kanske jobba.
- Sen tänkte jag åka hem och sommarjobba och till hösten får vi se. Kanske att jag börjar plugga.
Att hon kommer att jobba en säsong till i Åre utesluter hon inte.
Medan jag och fotografen sätter oss i Polon för att lämna de snötäckta fjällen, funderar jag på om nån av barnen kanske är en framtida Anja Pärsson. Hon blev säkert också torkad om näsan av en go och glad instruktör när hon i början stod på ett par slalomskidor.


Annons
Annons