Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjer knäcks av väntan

/
  • – Jag är rädd att jag inte ska orka med all oro och alla tankar, säger Sehida Ramadami.
  • Väntan har tagit hårt på Sehida Ramadami, ensam med fyra barn har hon en stor ansvarsbörda.
  • Sehida Ramadami berättar att hon inte kan sova längre utan att allt bara är kaos i hennes huvud
  • – Det måste finnas någonstans där jag och mina barn kan få hjälp, säger Sehida Ramadami här med yngsta dottern i knät.

Fyra månaders utredande om apatiska barn drogats Ensam med fyra barn sitter 25-åriga Sehida Ramadami i Nacksta. Hon vet att hennes apatiska dotter inte har drogats men den långa utredningen och väntan på besked om uppehållstillstånd har knäckt henne. – Jag är rädd att bli sjuk av allt grubblande, då kanske de tar barnen från mig.

Annons
Det var i början av december som polis och Migrationsverket anmälde misstänkt misshandel i form av drogning av fyra apatiska asylsökande barn. Alla barnen fick lämna blodprov. Sedan dess har tillvaron varit en lång väntan för familjerna.
Att ärenden där barn är inblandade ska behandlas skyndsamt har inte familjerna märkt något av.
Nu är åklagaren Lisa Eriksson ledig i 14 dagar, min handläggare på Migrationsverket i Stockholm är ledig i 14 dagar. Men jag väntar hela tiden och kan inte sova på nätterna, allt är bara kaos i mitt huvud. Jag är rädd att jag inte ska orka med all oro och alla tankar.
Sehida Ramadami vet att hon inte gjort något kriminellt men det hjälper inte. Varken åklagare eller polis har någon gång varit i kontakt med familjen så hon är osäker till och med om vad hon anklagas för.
Varför kommer de inte och pratar med oss så jag får veta. Om det varit bra i mitt hemland hade jag farit tillbaka dit men det är det inte, jag vill inte tillbaka, absolut inte.
Det är inte bara Sehida Ramadami som mår dåligt, förutom nioåriga Arezea som legat apatisk är de tre småsyskonen, sju, fyra och två år gamla starkt berörda, de märker och påverkas av att deras mamma är så ledsen. I 1,5 år har de yngsta stått i dagiskö, men trots familjens tunga situationen har de inte beretts någon plats.
Ändå är kramarna många och kärleken stor mellan Sehida och barnen. Det är en ung kvinna som verkligen kämpat och slitit i tillvaron, men nu är hon nästan beredd att ge upp. Att leva i det vacuum som samhället nu placerat henne i klarar hon inte länge till.
Jag vill inte kämpa längre. Det måste finnas någonstans där jag och mina barn kan få hjälp.
Hennes juridiska ombud är sparsam med kontakter. Den information hon nås av kommer via media, Frälsningsarmén eller kyrkan.
I fyra år och fyra månader har hon och barnen vistats i Sverige förutom en kortare vistelse i Finland. Hon har själv varit mycket sjuk men blev bra och det senaste året fram till i december i fjol säger hon var mycket bra. Men då gjordes anmälningarna, Migrationsverket till socialtjänsten och så polisens anmälan där Lisa Eriksson är åklagare och förundersökningsledare.
En av de fyra familjerna har fått uppehållstillstånd sedan deras juridiska ombud Carl-Robert Rommel framhållit för Migrationsverket hur vaga anklagelsepunkterna mot familjen är. Den argumentationen höll trots att det av den tillfälliga lagstiftningen framgår att uppehållstillstånd inte ska medges så länge någon är föremål för en polisutredning. Beviljandet grundades mycket på att socialtjänsten inte funnit något som givit anledning att göra några ingripanden, vilket är en skyldighet om något barn far illa.
Det här skulle aldrig ha accepterats om det rört sig om svenska barn, säger Carl-Gustaf Rommel.
En annan familj har blivit delgiven resultaten från den första provanalysen. Inte de andra. Nya analyser har begärts som pågår nu. När det kommer svar är oklart. Men tidsmarginalen \"en par månader\" som åklagaren först räknade med att utredningen skulle ta har passerats med god marginal.

Mer läsning

Annons