Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Från miljardär till hemlös

+
Läs senare
/

Han var den okrönte fastighetskungen i Sundsvall och ägde hotell och lägenheter över hela världen.
I dag är han totalt utblottad och sover på järnvägsstationen och samlar tomflaskor för att få mat för dagen.

Det är en tragisk syn. I ett hörn på järnvägsstationen i Sundsvall ligger Kjell Larsson och sover. Han lutar huvudet mot en sliten kudde och vid fötterna ligger en kasse med tomflaskor.

Samma Kjell Larsson som ägde fastigheter för 1,5 miljarder kronor, var med på Nobelmiddagar och umgicks med norska ministrar.

– Det är klart jag är bitter, jag är totalt utblottad.

Allt började med en bitter skilsmässa, som fortfarande inte är riktigt avslutad.

Kjell Larsson stod på topp i mitten av 1980-talet.

Då ägde han lyxbilar och hotell. Hade lägenheter lite överallt, bland annat i Spanien. Livet lekte, inget var omöjligt. Kjell var med och byggde upp den stora OS-byn i Lillehammer, han umgicks med ministrar i Norge och deltog i Nobelmiddagar.

Vännerna var många och en del ville sola sig i glansen av Kjell Larsson.

Men så kom den första stora smällen - finanskrisen med räntor på 500 procent. Kjell Larssons fastighetsimperium rasade ihop som ett korthus och han gjorde tvivelaktiga affärer i kölvattnet av detta som slutade med att dömdes till fängelse för skattebrott.

Men Kjell Larsson kom igen. För att undgå skatt skrev han ett bindande äktenskapsförord där tillgångar skrevs över till dåvarande hustrun. Det rörde sig om två hus i Thailand, hus i Spanien, en sommarstuga och banktillgodohavande hustrun. Han startade nya bolag i servicebranschen som gick bra. Han blev åter multimiljonär och umgicks med noblessen i Sundsvall och anordnade storstilade fester hemma i villan på gräddhyllan i Haga.

Efter en uppslitande skilsmässa är han i dag totalpank.

– Förut åt jag flera gånger per dag på soppköket i stan. Men nu är det stängt och de öppnar inte förrän i november.

– Jag skäms inte för att säga att jag samlar tomflaskor. Men konkurrensen är hård, i går gjorde jag ett litet klipp i inre hamnen då en båtägare gav mig en kasse med petflaskor som man får två kronor för.

Kjell har en hel del kamrater som han skulle kunna bo hos - men dem vill han inte utnyttja.

– Jag vet hur snacket skulle gå " nu får ni ta hand om Kjell ett tag", jag vill inte bli någon vandringspokal mellan olika boenden i Sundsvall.

Hur ser du på framtiden?

Kjell tittar på mig med uppgivna och ögon och svarar med en motfråga:

– Vilken framtid? Jag har nått den absoluta botten.

En gång i veckan åker Kjell till sin 93-åriga mamma i Njurunda för att duscha och tvätta sina kläder.

– Men där vill jag inte bo, hon säger varje dag att "Kjell du har blivit grundlurad" och det orkar jag inte höra på.

Så du fortsätter att sova på järnvägsstationen i Sundsvall?

– Ja, eller i någon trappuppgång, Vakterna och poliserna som regelbundet besöker stationen låter mig vara så länge jag halvsitter upp, men det har hänt att jag blivit utkörd vid fyra på natten

Annons
Annons