Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Här vilar askan efter pappa

+
Läs senare
/

I Storsjön vid Bye ligger askan utspridd efter Mikael Sundqvists pappa.

– Vi ville ha en plats där vi vet att han trivdes, berättar sonen.

Mikael Sundqvist från Sörberge är en av de 45 personer som förra året skickade in en ansökan om att få sprida ut askan efter en avliden person på annan plats än begravningsplats. Eftersom Mikaels far hade haft en stuga ute i Bye där han stortrivdes föll det sig naturligt att även välja Storsjön som plats för den sista vilan.

– Det var ett beslut som jag tog tillsammans med mina systrar och mamma. Vi trodde att han ville ha det så. Han dog väldigt plötsligt i sjukdom så det var inget som vi hade pratat om innan, säger Mikael Sundqvist.

Pappan dog i början på 2009 och askan ströddes ut i augusti samma år.

– Vi tyckte att det kändes bra. Hade vi skaffat en grav eller gravsten hade man känt sig piskad att gå dit med blommor. Nu har vi gjort en minneslund och tänder ett ljus när vi är vid stugan, fortsätter Sundqvist.

Kände du någon tvekan?

– Nej, absolut inte. Vi kände likadant allihop.

Han berättar att de flesta anhöriga tyckte att det var ett bra beslut, även om det var någon som menade att det var konstigt att pappan inte fick någon grav.

Varför blir det här allt vanligare?

– Jag kan tänka mig att det också är en kostnadsfråga. Det är inte helt gratis med en gravsten, så därför väljer kanske många att göra så här. Men att vi gjorde så var för att vi ville ha honom nära oss.

Han tror att det också kan vara en generationsfråga och att det i framtiden blir ännu mer populärt.

– Det är inte omöjligt att det blir mer och mer vanligt, men den gamla generationen vill nog oftast ha en sten att gå till.

Och även om han är nöjd fanns det även ett jobbigt moment.

– Nackdelen var när man skulle sprida askan. Det var inte världens roligaste grej att se hur man hällde pappa i sjön. För några veckor sedan var han full av liv och nu var han plötsligt en askhög. Det var det jobbigaste i processen.

En annan man som bor i Sundsvalls kommun som ST pratat med har ansökt om att få sprida sin mors aska i havet.

– Det var inte mitt beslut, utan det var min mors vilja. Hon dog relativt ung och inget fanns skrivet, men alla vi barn visste om vad hon ville, säger han.

Varför tror du det här blir allt vanligare?

– Jag vet inte, men jag hörde min mamma prata om att ingen ska behöva gå till kyrkogården och sörja. Hon sa att det är jobbigt med gravar och allt runtikring, berättar mannen.

Och han har inte hört några negativa reaktioner från anhöriga eller vänner.

Vad tycker du själv?

– Vad ska jag säga. Jag har båda alternativen eftersom pappa ligger på en begravningsplats och mamma ute i vattnet. Men visst hade jag kunnat se att man hade dem tillsammans i en grav.

Annons
Annons
Annons