Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problem?

Annons
Problem? Det är bara möjligheter i arbetskläder!
Så tänker jag resolut en vinterdag som ska bli en vändpunkt i mitt liv. Hädanefter ska jag se mer positivt på livet. Man tjänar inget på att vara svartsynt.
"Det är inte hur man har det utan hur man tar det" hävdar en vän med emfas.
Så är det naturligtvis. Genom att tänka rätt ska jag bli friskare, lyckligare och mer effektiv.
Samtidigt suckar min sambo över huvudvärk och feberfrossa. Han säger att varken positivt tänkande eller dubbla värktabletter hjälper.
Minstingen i familjen är också rödblommig och het. Han vägrar äta och kräver konstant närkontakt. Humöret är labilt. Ena sekunden ålar han sig ner ur famnen, för att sedan få ett vredesutbrott och sträcka upp händerna så snart han nått golvet.
Kanske är han inte bara sjuk, tänker jag. Kanske går han dessutom igenom en utvecklingsfas som innebär att han kommer fram mer mogen och tillfreds på andra sidan.
Nästa dag får även fyraåringen feber. Nu kan det i alla fall inte bli värre, tänker jag.
Det är innan han kräks i min säng.

Något dygn senare ligger jag med lätt huvudvärk och slötittar på en inspelning av Oscarsgalan.
Samtidigt filar jag på mitt eget tacktal.
Jag har insett att jag inte längre tillhör den generation som kan komma i fråga för OS-medaljer. Men en Oscar borde inte vara helt omöjligt. Med positivt tänkande kan man nå långt.
Kvinnorna på tv bär klänningar så tajta att de måste trippa för att kunna ta sig fram. Jag funderar syrligt på hur de skulle lyckas ta sig ut om det började brinna, men kommentarerna på tv handlar bara om hur stilfulla de är.
Jag inser att jag ännu har mycket att lära vad gäller synen på tillvaron.

Nästa dygn är alla i familjen rejält täppta i näsan.
Men det är bara bra! Det gör det lättare att hantera alla nerkräkta kläder och lakan.
Magsjukan har nämligen spritt sig. Och det är väl tur! Nu lär vi i alla fall inte bli sjuka under sportlovet.

Jag håller stilen i nära en vecka.
Bara när jag väcks av kräkande barn på natten har jag svårt att vara positiv. Klockan fyra på morgonen kan smärre saker än så påverka humöret.
Men till slut tar det stopp. Tre sjuka barn, en utslagen sambo, en tvättmaskin som måste gå i ett samt hosta och sömnbrist tar knäcken på mig.
Samma vän som brukar tala om att ta saker på rätt sätt har även ett annat favorituttryck: "Det som inte dödar härdar".
Jag bestämmer mig för att det är det lögnaktigaste ordspråk jag någonsin hört.
Och inte lär jag få någon jävla Oscar heller.
Annons
Annons