Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Professor på rätt plats i tillvaron

/

Somliga hittar någon gång en plats i världen, där just deras kombination av intressen är precis vad som behövs.
Så blev det för Lars Nord, när han i forskning började kunna kombinera sina två yrkesområden, statskunskap och journalistik.
Nu är han professor i politisk kommunikation. Mer "hemma" kan han inte vara.

Annons
Han är Sveriges första professor i sitt fack.
Samhällsutvecklingen har länge vägrat hålla sig inom de klassiska akademiska ämnesgränserna. Ändå tog det tid innan nya ämnen började dyka upp vid universiteten.
I dag är problemet mindre och Lars Nord är stolt över att vara professor i politisk kommunikation och inget annat.
Politik är i dag till stor del en fråga om kommunikation, oavsett om politikerna gillar det. Kan man inte kommunicera sina idéer och sakfrågor faller de platt. Scenhuset och tsunamin är båda exempel på kommunikationskollapser, säger han.
Han är uppväxt i en politiskt och journalistiskt oskuldsfull familj i Motala, så de två intressena är inget arv.
Jag kunde inte riktigt bestämma mig för statskunskap eller journalistik. Jag läste statskunskap i Lund men börjde jobba på tidningen Tempus i Malmö och sedan flöt det på.
Under åren på tidning jobbade han åt stor och liten, åt DN och Sydsvenskan, Västernorrlands Allehanda och ST. Först så småningom hamnade han där en politiskt kunnig journalist hör hemma, på ledarredaktionen. Det var då tidningarna började släppa kravet på att en politisk skribent skulle ha rätt partibok. Trots sitt intresse har Lars Nord aldrig varit partiaktiv.
Men jag blev aldrig en riktigt bra journalist, för jag tyckte att journalistiken ägnade sig för lite åt politik. Och statskunskapen i Lund var för knastrig och torr. Där hoppade man helt över mediernas betydelse.
Nu har han till fullo båda sidorna i sin hand. Och ser bland annat det som alla pratar om, nämligen att medierna blir vulgärare och att politikernas budskap dränks i personfrågor.
All journalistik måste vara lönsam och popularisera sig, och då kan den bli rädd för att ta tag i stora frågor. Det kan öka misstron mot politiker: den misstro som inte är befogad utan en cynism som kommer av att medierna gör alla till lika goda kålsupare.
Samtidigt som fria medier är en omistlig del av demokratin måste även deras arbetssätt och ansvar diskuteras.
Något man kan kritisera är när medierna på förhand utser vinnare och förlorare i valen och när alla gör det i samma ögonblick. Det blir en avvikelse från verkligheten som är oschyst, säger Lars Nord.
Men det är också viktigt att inte tappa modet, menar han.
När jag höll en populärföreläsning en gång sa en dam: "När man hör dig vill man ju bara lägga sig ner och dö". Då förstod jag att det handlar om människosyn.
Jag kan välja att se folk som nyfikna och vetgiriga människor som aldrig varit så välutbildade och aldrig haft tillgång till så många medier. Svenska kvällstidningar är Europas bästa och fast mycket är skräp finns det delar som är bra.
Den som vill vara insatt har aldrig haft det enklare. Men den som inget vill veta utan bara underhållas har heller aldrig haft det så förspänt. Det är det egna valet som blir alltmer ödesdigert.
I år är det politiskt valår och Lars Nord har tjänsterumsväggen fullklistrad med frågor som han och hans doktorand vill kika på. Hemma finns gården och familjen. Och två hästar. Dem rider fru och barn på, medan far skottar, matar och släpper ut i hagen. Och jagar dem när de rymt till grannen. Hästarna alltså.
Annars tar jag gärna en promenad med hunden i skogen. I jobbet har jag mycket med människor att göra. Att inte ha det på fritiden blir en skön kontrast, säger Lars Nord.

Mer läsning

Annons