Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Prov eller inte - svår fråga för blivande föräldrar

+
Läs senare

När Christine Edholm och Håkan Melker väntade sitt första barn oroade de sig för att barnet skulle vara skadat. De övervägde att göra ett fostervattensprov, men bestämde sig för att låta bli. – Det här är en personlig fråga som alla måste ta ställning till utifrån sin egen situation, säger Christine Edholm.

Christine träffade drömprinsen sent i livet. När paret väntade sitt första barn var hon 39 år.
Första månaden var man så himla glad att man blivit gravid, men sen började tankarna komma, minns hon.
Både hon och Håkan visste att risken för att få ett barn med kromosomförändring ökar med stigande ålder. Och på Mödravårdcentralen erbjöds Christine att undersöka saken genom ett fostervattensprov.
Christine började söka efter mer fakta, på internet mötte hon en djungel av information, och ibland var den motstridig. Till slut vände hon sig till en privatklinik i Stockholm för att diskutera frågan. Och efter samtal med en läkare där kände Christin att hon kommit till den punkt då hon visste hur hon ville göra.
Statistikmässigt var risken för att fostervattenprovet skulle leda till missfall större än risken för att jag skulle få ett kromosomskadat barn, säger hon.
Avgörande blev ett samtal där Christine upplevde det som att läkaren ansåg att hon borde göra provet.
Det fick mig att känna efter vad jag själv egentligen ville. Helt plötsligt visste jag att det är inget för mig, berättar hon.
Och Håkan hade kommit fram till samma sak.
För oss kändes det till slut som att vi skulle tycka om barnet hur det än var, säger han.
En abort i ett sent skede av graviditeten var inget Christine och Håkan ville ta ställning till.
Hade vi tagit provet så skulle vi inte vetat vad vi skulle gjort med provsvaret, säger han.
Samtidigt framhåller de att de absolut inte moraliserar över andra som kommer fram till motsatt beslut.
Alla måste ta ställning utifrån sin egen situation, och vad man själv klarar känslomässigt, menar Christine.
För ett par månader sedan fick de sitt andra barn. Då hade de gått igenom alla de de svåra frågorna en gång till, och kommit till samma beslut.
Det så mycket annat som kan hända som gör att barnet blir skadat. Fostervattensprov ger bara svar på några få kromosomsjukdomar, säger Christine.
Nu kan ett nytt sätt att söka efter kromosomförändringar komma att införas i Sundsvall (se artikel här intill). Om den möjligheten hade funnits här när hon var gravid, så tror hon att hon nappat på den.
För då hade jag inte utsatt fostret för några risker, säger hon.
Annons
Annons
Annons