Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Rehab sämst i landet?"

+
Läs senare
/
  • – Det är anmärkningsvärt att det är så låg kvalitet på rehabiliteringen i Västernorrland. Vi kan göra så mycket mer än vi är tillåtna att göra, säger Thomas Torstensson, sjukgymnast i Sundsvall.

Rehabiliteringen i Västernorrland är underbemannad jämfört med övriga landet.

Och situationen är sämst i länet i Sundsvall.

Det menar sjukgymnasten Thomas Torstensson, som anser att ansvaret vilar hos den nuvarande ledningen som genomfört det som Sigbjörn Olofsson iscensatte.

– Västernorrlands landsting är underbemannat när det gäller rehabilitering jämfört med andra landsting. Och det gäller Sundsvalls sjukhus i synnerhet. Vi är sämre bemannade än till exempel Örnsköldsvik. Vad jag förstår så vet man om det här på ledningsnivå, men jag har inte sett någon plan för vad man ska göra åt det. Eller ens om man vill göra något, säger Torstensson.

Han jobbar som sjukgymnast på rehabkliniken vid Länssjukhuset och pekar på att i Sundsvall, Timrå, Ånge och Härnösands kommuner går det 2 470 invånare per sjukgymnast om man även räknar in privata sjukgymnaster. Motsvarande siffra i Sollefteå/Kramfors är 2 260 stycken och i Örnsköldsvik 1 830.

Men siffrorna är betydligt sämre än i städer som Kalmar, Jönköping och Luleå.

– Och jag gissar att rehab i Västernorrland är sämst i landet, säger Torstensson.

I en rehabiliteringsutredning som landstinget gjorde tycker Torstensson att man missade att göra en riksjämförelse som visar hur dåliga resurserna blivit i länet.

"Efter besparingarna kan egentligen inte medborgarna få det som de har rätt till enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen), eftersom vi inte har resurser att ge ett fullvärdigt mottagande", skrev Torstensson i en kommentar till utredningen.

Han hänvisar till att det här är ett arv från de nedskärningar där förre sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson höll i skalpellen.

– Men det var ändå Margareta Rödén och hennes ledningsgrupp som genomförde det här.

Så nuvarande ledningen har ett ansvar?

– Absolut. De visste om det när de gjorde det. Sigbjörn var borta då. Vid genomlysningen var det Sigbjörn, men genomförandet gjordes av de som kom efter Sigbjörn, säger Torstensson.

Hur märker ni det här i verksamheten?

– Den största skillnaden är att det blir mycket sämre service till patienten. Till exempel hade vi tidigare en öppen mottagning på rehabiliteringen där man kunde ringa och få en bedömning, men det var det första som man stängde.

Han tar andra exempel som att livsstilsmottagningen försvann och nämner försämringar för lymfterapin.

– Det gäller inte operationer, utan det som kommer efteråt. Där får Sundsvallsborna mycket sämre service än stora delar av Sverige. Det gäller hjärtrehabilitering till psykiatri, ortopedi och går över hela linjen.

Vad känner du inför detta?

– Uppriktigt sagt uppgivenhet. Jag ser inga tendenser till vilja till förändring. Alla utredningar som har gjorts hittills utgår från att det är så här det kommer att vara.

Men det saknas resurser?

– Absolut, men jag tycker vi ska se över sjukhusstrukturen i Västernorrland. Jag förstår att Sollefteå slåss för sitt sjukhus eftersom det är en stor och viktig arbetsplats för dem, men att ha ett dygnetruntöppet sjukhus där som kostar väldigt mycket pengar är inte berättigat. Det gör att till exempel rehabiliteringen får stryka på foten. En väl utbyggd närvård i Sollefteå är att föredra både ur ekonomisk och medicinsk synvinkel.

Annons
Annons
Annons