Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sista chansen att se Grottmannen

+
Läs senare
/

Tio år och sammanlagt 333 föreställningar har det blivit för Grottmannen.
Men nu sätter Lars T Johansson punkt för sin norrländska version av succémonologen.
– Dör och dör ... Han går väl in i historielängderna kan man säga, summerarJohansson.

Efter 10 år och 333 föreställningar är det alltså slut för Grottmannen.

Den 25 oktober sätter Lars T Johansson upp den sista monologen på Härnösands Teater. Själv kan han blicka tillbaka på ett slags inofficiellt rekord i genren.

– Jag lär vara värst i Skandinavien. Jag kan inte verifiera detta, men det är vad som sagts mig, att ingen annan spelat en monolog så många gånger, säger Lars T Johansson.

Inför premiären 2005 tänkte han själv att det skulle vara kul om Grottmannen hängde med honom i alla fall en säsong. Hans regissör tippade tre. Båda hade alltså fel. Kanske inte så konstigt med tanke på att upphovsmannen, amerikanen Rob Becker, hann sätta upp sin ursprungsversion 700 gånger och slå rekord på Broadway.

Vad är det som är kärnan i den här monologen, det bästa, som du ser det?

– Ja, det som är det stora med den här monologen är att den är så vänlig. Den ställer inte ut någon, utan den puffar lite på folk sådär ”känner du igen det här, kolla det här så ska du få se, titta nu då ...”. Den är alltså väldigt ömsint och trevlig, men man får skratta gott åt sina egna tillkortakommanden och man får också skratta åt motpartens tillkortakommanden. Man kan ha kul ihop och då kan man faktiskt prata om saken sedan, säger Lars T Johansson.

Monologen handlar alltså om missförstånden mellan män och kvinnor, mellan grottmänniskorna i oss. Själv beskriver sig dock inte Lars T Johansson som en grottman, utan som en kulturell diversearbetare. Nu går han vidare med musiken och bandet Någonstans i Sverige. Någon ny monolog har han inte på gång. Ingen Grottmannen 2.

– Det har varit fantastiskt roligt, men när det är över så är det över.

Det är kanske nästan är lite skönt?

– Nja, det ska jag ärligen erkänna, att skönt är det inte. Jag har aldrig varit med om en produktion som jag har haft så kul med varenda gång. Jag har aldrig upplevt ”nej, inte ikväll eller åh, är det allt det där kvar, är vi bara halvvägs” som man kan göra när man spelat något väldigt länge. Så har det aldrig varit med den här, den är så kul. Det kommer hela tiden nya grejer som man ser fram emot.

Vad är det mest minnesvärda från de här tio åren?

– Massor med saker förstås, men som vanligt minns man kanske det som var mest omöjligt bäst. Jag minns att vi spelade en gång nere på Gondolen i Stockholm. Det var en bank som hade beställt den här efter en slags kickoff. De hade suttit i konferens hela dagen, ätit en trerättersmiddag och druckit en del till och sedan så hamnade vi på en omöjlig scen, två trappor ned från publiken där jag knappt fick plats själv bakom två stora serveringsskåp. Då ringde jag till producenten och sa ”det här kommer aldrig att gå ...”. Men det gick och blev en kanonföreställning. Folk skrek av skratt. Jag som trodde att de skulle somna, säger Lars T Johansson.

Annons
Annons
Annons