Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sjuksköterska: "Som att få en spottloska rakt i ansiktet"

+
Läs senare
/
  • En av sjuksköterskorna som sagt upp sig och lämnat Landstinget Västernorrland är förvånad över att arbetsgivaren inte gör mer för att behålla sin personal.

Bristen på sjuksköterskor är ett av landstingets största bekymmer.
Ändå är det många som förvånas över att landstinget inte gör mer för att behålla sina klenoder.
ST har pratat med en sjuksköterska på ortopeden som fick nog.

– Jag tycker otroligt synd om personalen som jobbar kvar och som fortfarande står ut. Själv gjorde jag inte det, säger sjuksköterskan som sagt upp sig.

Vakanta tjänster gör att landstinget ökar inköpen av hyrsjuksköterskor från bemanningsföretag. Under årets första åtta månader 2014 hade landstinget kostnader på 4,5 miljoner kronor för stafettsjuksköterskor.

Den utgiften för hyrsjuksköterskor mer än fördubblades till 11,9 miljoner kronor under samma period 2015.

Bättre schema och bättre lön är två krav som ofta lyfts fram från sjuksköterskorna. Därför var det många ögonbryn som höjdes när 16 narkossjuksköterskor lämnade sjukhuset, eftersom landstinget vägrade att höja deras löner med 800 kronor.

– Jag har slut på ord. Jag förstår inte hur man kan behandla personalen så otroligt illa och sen tro att de ska stå trogna kvar. Jag förstår inte den uträkningen. Man måste ju sätta personalen först, säger sjuksköterskan.

Var det en lång process när du själv slutade?

– Jag velade fram och tillbaka under en ganska lång period. Jag trivdes otroligt bra på min arbetsplats med mina arbetskamrater. Det tog emot att sluta för personalen är fantastisk, men jag kände mig inte uppskattad som medarbetare av Landstinget Västernorrland. Det var det som fick mig att ta steget för att sluta bli utnyttjad, för det är det man blir när man jobbar där, säger sjuksköterskan.

Hen uppskattar att cirka 15–20 sjuksköterskor har slutat på ortopeden de senaste två–tre åren. En sak som förvånar hen är att landstinget agerar så passivt trots att frågan är så viktig för framtiden.

– Man vet exakt hur personalen mår, man vet exakt hur mycket de sliter, men man skiter i det. Man hoppas att de ska stanna kvar och tar en dag i taget. Det är ingen som känner sig uppskattad. Och jag förstår inte varför man stannar kvar hos en arbetsgivare som ger blanka fan i hur man mår, säger sjuksköterskan.

Hen förvånas över att varningsropen om patientsäkerheten inte tas på större allvar från ledningen.

– Det är förnedrande när undersköterskor, sjuksköterskor och läkare larmar om att patientsäkerheten är hotad. Då får man tillbaka av ledningen att så ser inte de på saken, utan det är personalens bedömning. Det är ju ett hån. Vi är utbildade för att se vad som är patientsäkert. Det är som att få en spottloska rakt i ansiktet, säger sjuksköterskan.

Annons
Annons
Annons