Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Vi behöver psykiatrisk kompetens"

+
Läs senare
/
  • Lars Fahlman är områdeschef med ansvar för Sundsvalls behandlingscentrum.

#drogkampen
Han är chef över en kommunal verksamhet som ibland möter kritik. Missbruksvården. Han försvarar den hårt men ser samtidigt brister.
– Vi hjälper till så långt vi bara kan, säger områdeschef Lars Fahlman på Sundsvalls behandlingscentrum.

Socialförvaltningen är uppdelad i en myndighetsdel och en produktionsdel med olika budgetar och olika uppdrag. En del anser att det vore bättre med en sammanhållen organisation. Invånarnas behov rör ofta olika enheter men eftersom varje chef ska hålla sin budget och sköta sitt uppdrag kan vissa delar förbises och den enskilde hamna mellan stolarna.

– Uppdelningen gör att vi ibland kan missa att se till helheten och att engagemanget, infallsvinklarna och idéerna minskar, säger Lars Fahlman.

Han anser också att en kommuninvånare som själv knackar på dörren till SBC och vill ha hjälp för sitt missbruk ska tas emot omgående.

– Det är bästa utgångsläget men som det är nu får personen ibland vänta eftersom behovet ska biståndsbedömas.

Under 2013 började 180 personer på det tolv veckor långa tolvstegsprogrammet på SBC och det utfördes mellan 1 000 och 1 500 drogtester i lokalerna i Ljustadalen. På boendena SBC Axvägen och Skönsbergsvägen finns 17 respektive 12 platser som huserar missbrukare för, under och efter behandling.

Personalen på dessa enheter tillsammans med de anställda i receptionen, på rådgivningsbyrån och rehab utgör en grupp på omkring 25 personer.

Hälften av missbrukarna som börjar på tolvstegsprogrammet hoppar av i brist på egen motivation eller återfall i missbruk, men av dem som fullföljer behandlingen är drygt 30 procent drogfria efter ett år.

– Den siffran står sig ganska väl i jämförelse med hur det ser ut på andra ställen. Vi hjälper dem så långt vi bara kan och det innefattar även ekonomi, boende, rehab och sysselsättning, säger Lars Fahlman.

I SBC:s lokaler sitter också socialsekreterarna Erika Engstrand och Robert Gatugård som jobbar med unga missbrukare under 18 år. Till den verksamheten finns det kopplat ett ungdomsboende med sex platser.

– Problemet med ungdomarna är ofta att de inte är tillräckligt motiverade att sluta missbruka eller att de har andra svårigheter som missbruket är ett symtom på, säger Lars Fahlman.

Både unga och äldre missbrukare placeras ibland på behandlingshem på annan ort. Lars Fahlman tycker att det vore bättre om de togs omhand på hemmaplan. Det vore mer kostnadseffektivt och tids nog ska de ändå konfrontera hemmiljön.

– Jag skulle tro att en stor del av de riktigt unga även har en annan komplex problembild. Därför behövs också insatser från landstinget och andra delar av de kommunala verksamheterna, som familjestöd, skola och insatser för en bra fritid. Det är så enkelt att säga att de bara missbrukar, men ofta är det andra problem bakom.

Bristen på samarbete mellan psykiatrin och den kommunala missbruksvården vittnas det om från båda håll.

– Vi skulle behöva psykiatrisk kompetens i vår verksamhet på SBC men det är inte enkelt med både samverkan och samarbete. Det är ofta missbruket som hamnar i fokus trots att det också finns andra problem. Nu har det just skrivits ett nytt avtal mellan kommunen och landstinget och jag hoppas att det ska göra skillnad, säger Lars Fahlman.

Annons
Annons
Annons