Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Vi har kommit hit för att bli räddade"

+
Läs senare
/
  • Makarna Rasim och Suvada Demovic har överklagat familjens avvisningsbeslut så långt det gått. Förra veckan fick de det slutliga beskedet att de måste ut ur landet.
  • Rasim och Suvada Demovic visste inte att de kunde begära att få berätta själva sin historia i migrationsdomstolen. Nu gör de det offentligt istället.
  • Suvada Demovic visar skador på kroppen som hon fick när hon släpades, misshandlades och våldtogs i sitt forna hemland.– Vi har massor av ärr, både fysiska och psykiska, säger hennes man Rasim Demovic.
  • Suvada Demovic visar märken efter stålvajrar på sin kropp för att berätta vad hon varit med om.
  • – Vi har förlorat allt. Vi har kommit hit för att bli räddade, säger Rasim Demovic, före detta lastbilschaufför i byn Citluk i Kosovo. Men nu ska han, hustrun Suvada och deras son skickas från Sverige.

Familjen Demovic i Nacksta är i kris. Makarna Rasim och Suvada gråter stilla. Sonen Jusuf ligger i sin säng med ett täcke över huvudet. Familjens omständigheter är inte tillräckligt ömmande för att de ska få stanna i Sverige. De ska ut ur landet.

Att det är en familj som lider är det ingen tvekan om. Medicinerna mot sömnbesvär, värk och ångest ligger framme på bordet i vardagsrummet. Likaså intygen från psykiatriker och psykolog, som de besökt regelbundet. Rasim och Suvada är märkta av upplevelser i sitt forna hemland. Skadorna har förvärrats av osäkerheten och oron kring framtiden.
De är märkta. Men inte tillräckligt för att få den fristad de söker.
Vi har förlorat allt. Vi har kommit hit för att bli räddade, säger Rasim Demovic, före detta lastbilschaufför i byn Citluk i Kosovo .
Familjen missade möjligheten att berätta med egna ord när deras fall togs upp i migrationsdomstolen. Nu vill de berätta offentligt istället. Berättelsen handlar om förföljelse, misshandel och våldtäkt. Suvada skändades svårt. Det handlar om rädsla, för både den serbiska armén och den albanska.
Vi såg människor bli mördade, vi såg släktingar dö. Och allt det har jag kvar i mig. Jag känner dem inuti mig, jag pratar med dem, jag kommer aldrig att glömma det som hände, säger Rasim Demovic.
Det är fyra år sen familjen kom till Sverige. De lever i en liten lägenhet i ett slitet hus i Nacksta och de går sällan ut. Rasim säger att han känner sig säkrast hemma i lägenheten, att han blir rädd när han hör höga ljud. Att mediciner, cigaretter och kaffe är det enda som hjälper honom.
Min enda önskan är att min son ska ha det bra. Det är för honom jag lever, säger Rasim Demovic.
Det är också sonen och hans militärtjänstgöring han allra mest oroar sig för, nu när familjen ska skickas tillbaka. De ska skickas till Serbien, detta eftersom svenska myndigheter tvivlar på att de bott i Kosovo på senare tid och eftersom de i varjefall anses ha anknytning till Serbien.
Det var förra veckan som migrationsöverdomstolen beslöt att inte ta upp den överklagan som familjen gjort. Och därmed är beslutet att de ska ut ur landet oåterkalleligt. Tidigare har migartionsverkets avvisningsbeslut fått godkänt av migrationsdomstolen, den lägre rättsliga instansen. Familjen Demovic betraktas inte som flyktingar och anses inte i behov av skydd i dagens läge.
Det allmänna läget i forna Jugoslavien är inte sådant att man generellt kan bevilja asyl, utan man får i såfall titta på individuell skäl, säger Louise Utter, informatör på migrationsverket.
Och de individuella skäl familjen framfört räcker inte. Migrationsdomstolen konstaterar i sitt domslut att båda makarna lider av Posttramatiskt stresssyndrom (PTSD) som följd av svåra upplevelser och att det är ett ständigt lidande. Men deras psykiska ohälsa anses inte tillräckligt allvarlig.
För att en sjukdom ska ge uppehållstillstånd i Sverige så måste den vara livshotande, säger Louise Utter.
Annons
Annons
Annons