Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mirakel-Mira trivs på dagis

/
  • VIKTIGT MED DAGIS. Både för Mira och för mamma Ulrika har dagis betytt mycket. Isoleringen är bruten för dem båda och Mira trivs som fisken i vattnet. ”Vårt liv ser helt annorlunda ut nu. Nu kan vi börja känna oss lite tryggare, men det har varit en lång resa”, säger Ulrika.
  • KOMPISAR. Att gå på dagis betyder kompisar. Ibland leker Mira med de jämnåriga tjejerna Nova Edlund och Ida Hansson Wiking.
  • MIRAS MIRAKEL. Sedan i höstas går Mira på dagis några timmar       i veckan. ”Superkul”, tycker hon.Foto: Therése Ny
  • STARK VILJA. Mira har mycket vilja och en stark integritet. Det har hon inte minst visat prov på sedan hon började på dagis.

När Mira föddes med diafragmabråck visste ingen om hon skulle överleva.
Nu, två och ett halvt år senare, går hon på dagis nästan som vilket friskt barn som helst.
– Hon har utvecklats otroligt mycket den senaste tiden, säger mamma Ulrika.

Annons

Det är full fart ute på gården vid Furudals förskola i Timrå. Vårsolen värmer och barnen har kastat ifrån sig vantarna. Några gungar, någon bakar sandkakor och en annan fångar myror. Mira, 2,5 år gammal, tycker att rutschkanan just nu är det roligaste som finns. Om och om igen vill hon åka. Mamma Ulrika assisterar.

 

Sedan i höstas är hon inskriven på förskolan på deltid.

– Det är meningen att hon ska vara här på förmiddagarna men hon är fortfarande ganska infektionskänslig så hon har varit sjuk en del. Bland annat har hon haft tre lunginflammationer, berättar hennes mamma.

Att Mira ändå går på dagis är en skön triumf och ett välkommet tecken på att utvecklingen går åt rätt håll. För framtiden har varit oviss. Det diafragmabråck som Mira föddes med gjorde att hon fick tillbringa sin första tid i världen på sjukhus. Immunförsvaret var nedsatt och hennes hjärta och lungor krävde mekanisk hjälp för att orka. Operationer och infektioner avlöste varandra och sondmatningen ställde till stora problem.

Under den tiden började hennes pappa Fredrik skriva om sin oro och sorg på en blogg som han tillägnade sin dotter, en blogg som har följts av tusentals människor. Snart blev Mira känd som en riktig liten kämpe, en ”Mirakel-Mira” helt enkelt, som har vunnit slag efter slag i kampen mot sin sjukdom.

– Sedan hon började på dagis har hon börjat äta så smått också, släta saker som sås, glass och smör – det gillar hon, säger Ulrika.

Det var läkarna som förra hösten rekommenderade förskola för att hon skulle få lära sig att umgås med kompisar och bygga upp ett immunförsvar. Men det var med både skräck och glädje som Ulrika och Fredrik började skola in henne i september. De visste ju att det skulle kunna göra henne väldigt sjuk.

 

– Det gick faktiskt mycket bättre än vi trodde att det skulle göra. Hösten gick förvånansvärt bra, men nu har hon haft lunginflammation flera gånger, så det är långt ifrån varje vecka som hon har gått på dagis varje dag, säger Ulrika.

Fortfarande sondmatas Mira genom en slang direkt i magen. Slangen måste hon ha på sig hela tiden så det är en hel del tejpande och pysslande för att hålla den på plats. Fortfarande är hon också känsligare än andra barn, hon får inte överanstränga sig och det är många mediciner att hålla reda på. Så snart hon fyllt fyra år väntar dessutom en ny operation för att få ordning på magmunnen så att hon slipper kräkas så mycket. Annars är det inte mycket som skiljer Mira från hennes jämnåriga kamrater som hon till och med vuxit i kapp den senaste tiden.

 

– Hon är så lycklig när hon får komma hit och har utvecklats väldigt mycket på bara det senaste halvåret. Det är en lättnad att se henne med andra barn och att det går bra. Vi behövde det här. Vårt liv ser helt annorlunda ut nu mot för förut då vi var helt isolerade, säger Ulrika och hänger med ännu en sväng till rutschkanan.

Annons
Annons
Annons