Annons

Ana hittade rocken i Finland

Ana Johnson har definitivt sagt adjö till poppen. På nya skivan "Little angel" dyker hon ner i den amerikanska rockens tunga basgångar och gitarrskrammel - ett sound som hon hittade i Finland.


Hon är klädd i svart från topp till tå med en enorm svartvitrandig halsduk i flera varv kring halsen. Den 29-åriga värmländskan har en släng av influensa, något som rimmar illa med ett kommande skivsläpp och nya turnéer. Sedan den internationella succén med "Spider-man"-låten "We are" har livet gått i maxfart för Ana Johnsson.

- Men nu har jag börjat hitta min plats i hela den här hysteriska musikvärlden, hittat en skön balans där jag känner mig bekväm och vet vad jag står för, vad jag vill och inte vill. Att det är okej att inte göra allt, att man får säga nej.

- För mig är det inte okej att helt plötsligt byta stil och börja sälja på sex. Jag måste kunna stå för den jag är och jag vill inte skämmas för något jag har gjort. Jag vill kunna se mina vänner i ögonen och de ska kunna säga "jag känner igen dig, du är samma gamla Anna som du alltid har varit".

Efter att ha turnerat flitigt i Japan, Tyskland, Danmark och Finland började Ana Johnsson arbeta med uppföljaren till "The way I am" i början av 2005. Tidigt fick hon en demo med det finska bandet Bleak i handen. Den fick stor betydelse för den färdiga skivan. Johnsson spelade in hälften av skivans låtar i Helsingfors tillsammans med Bleak.

- Det var den produktionen jag letar efter, och den är så extremt svår att hitta i Sverige. Jag har lyssnat mycket på amerikansk rockmusik - Pearl Jam, Nirvana, Queens of the Stone Age - och det är det soundet jag vill åt. Och i Sverige blir det gärna lite för poppigt ändå, hur mycket man än försöker. Jag gillar det här lite murriga, basiga som kommer lite underifrån.

Hon samarbetar även med kollegan Dilba, i låten "Exception". De presenterades för varandra och klickade direkt ("vi har samma sjuka humor"), träffades hemma i Johnssons lägenhet i Abrahamsberg, spelade lite gitarr och skrev en låt.

- Det var fantastiskt kul. Det är väldigt få tjejer som man får chansen att jobba med i branschen och jag är helt övertygad om att vi kommer att fortsätta jobba ihop i framtiden.

- Det kommer så mycket duktiga solotjejer nu som gör mycket själva, och det är en direktreaktion på att man är jävligt trött på att sitta och ta gubbars synsätt på hur man ska lanseras, vad man ska göra för musik, hur den ska framföras och hur man ska vara. Det är väldigt uppfriskande att få jobba med en tjej i ens egen ålder.

På många sätt är Ana Johnsson en antites till tv-talangjakternas bolagsstyrda artistprodukter - men det var inte så det började. 2001 sökte hon in till "Popstars" i Kanal 5 och blev en av medlemmarna i gruppen Excellence. Trots ett platinasäljande album och stor Sverigeturné var deras saga all redan 2002 men Ana Johnsson hade knutit kontakter som banade väg för en solokarriär.

- Jag kom ut i fel sammanhang, ett sammanhang som inte stämde och aldrig har stämt för mig. Därför fick jag en felaktig stämpel, och hade mycket kritiska ögon på sig. Men jag lärde mig mycket om mig själv, vad jag kan tänka mig att göra och inte göra.

- Och bara den chansen - att få en öppen dörr in i musikbranschen. Förvalta man den chansen väl, skapar kontakterna och jobbar som en liten hund, då kan man ha en karriär efter det också. Men sitter man på rumpan och väntar, då händer det ingenting.

Hur ser du på musikbranschen?

- Jag tycker att det faktiskt är lite äckligt, musikbranschen är rätt trist. Någonstans får jag faktiskt kämpa för att behålla den inre glöden och passionen som jag alltid haft för musiken, för när man gör det på den här nivån så är det väldigt mycket som inte handlar om musik. Det tycker jag är skittråkigt, och för att musikbranschen ska ta sig ur den här dippen så måste man ta sig tillbaka till vad det handlar om: musiken. Man kan inte tvinga på folk en massa dynga som dom inte vill ha. (PM)


Fakta/Ana Johnsson

Namn i passet: Anna Lovisa Johnsson.

Född: Den 4 oktober 1977.

Familj: Mamma, pappa, bror och sambo.

Bor: I Abrahamsberg utanför Stockholm.

I cd-spelaren. Death Cab For Cutie.

Läser just nu: "En spricka i kristallen" av Cecilia von Krusenstierna.

Favoritfilmer: "Gudfadern" och "Elizabethtown".

Hjälte: "Min pappa, han är den snällaste person jag vet."

Drömmar: Jag vill kunna leva på musiken. I alla fall drägligt, jag behöver inte bli miljonär men jag vill ha en lön som gör att jag kan betala min hyra, köpa lite käk och kanske resa någon gång då och då. Och jättegärna också få en marknad i USA."

Aktuell: Med nya skivan "Little angel" som släpps den 18 oktober. Hon har även skrivit låtar till två nya filmer, svenska "Exit" och finsk-kinesiska "Jade warrior".
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons