Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ärlig ångest med Evanescence

+
Läs senare
/
  • Evanescences sångerska Amy Lee säger sig ha en ganska normal tillvaro, trots att hon är föremål för miljoner fans dyrkan.–  Det är klart saker och ting har förändrats, men när jag kommer hem till min våning tar jag mest hand om mina katter, lagar mat, kollar på TV och hänger med min pojkvän. Mer spännande än så har jag det inte. All spänning i mitt liv mitt liv inträffar när jag står på scen.Foto:

För tre år sedan klev goth metal fram ur skuggan, och hittade en mångmiljonpublik. Största framgångarna har Evanescence haft, vars senaste skiva Fallen sålde fjorton miljoner exemplar. Nu ska de försöka upprepa bedriften med The open door.

Goth metal har de senaste åren blivit en global angelägenhet med band som Nightwish, Within Temptation och Lacuna Coil. Ingen har dock varit i närhetan av samma framgångar som Evanescence. Förra albumet Fallen har hittat fjorton miljoner köpare världen över.
Nu är det dags att visa att succén inte bara var en lyckoträff av sällan skådad omfattning.
Men det betyder inte att jag kände någon press bara för det, säger sångerskan Amy Lee, apropå processen bakom nya verket The Open Door.
Min kreativitet var redo för vad som helst, och det kändes jättehäftigt. Grejen är att det går inte att definiera framgång efter försäljningssiffror. Jag är själv jättenöjd med plattan, men det betyder inte att alla kommer att köpa den för det.
Amy konstaterar att det alltjämt låter Evanescence om The Open Door. Det har liksom inte gått att undvika. Men hon påpekar samtidigt att det är omöjligt att inte notera tillväxten i helheten.
På Fallen fanns det sånger jag skrev när jag fortfarande var tonåring, och då gömde jag mig ofta bakom omskrivningar och metaforer. Så är det inte längre. Jag har mognat mycket sedan sist. Mitt självförtroende har växt och jag vågar säga allting rätt ut istället.
Men oavsett vilket så lutar texterna alltjämt åt det mörka hållet?
Ja, eftersom Evanescence är en kanal för all min underliggande ilska och ångest blir det lätt så. Det betyder inte att jag bara går igenom jobbiga saker. Men det är sådant jag behöver skriva om.
Amy överdriver knappast. Förra året passerade en rad \"låga erfarenheter\" revy i hennes liv och hon tillät de negativa vågorna fastna i medvetandet.
Folk i min närhet marscherade rakt över mig, så i slutet på förra året gjorde jag miljoner förändringar i mitt liv och skrev vår förstasingel Call Me When You´re Sober.
De största problemen förosakade av allt att döma Amys dåvarande manager. I december förra året stämde sångerskan nämligen mannen ifråga för både \"professionell försummelse\" och \"sexuellt överfall\". Därefter har stämningarna fortsatt flyga mellan parterna, vilket lett till en utdragen strid som fortfarande inte är löst.
I samma veva som den juridiska pajkastningen drog igång drabbades gitarristen Terry Balsamo av en stroke orsakad av en brusten pulsåder i nacken och var nära att dö.
Nu mår han jättebra igen, men det som hände var verkligen läskigt. Hans rehabilitering har varit väldigt svår. Det var mot alla odds han lärde sig spela igen; att han överhuvudtaget kan gå igen är ett mirakel.Amy har uppenbarligen inte särskilt mycket flyt med gitarrister. Terry Balsamos föregångare Ben Moody - som för övrigt bildade Evanescence med \"sin\" sångerska en gång i tiden - hoppade oväntat av strax efter genombrottet 2003. Sedan dess har Moody gått vidare och etablerat sig som låtskrivare åt bland andra Avril Lavigne, men varför han slutade är alltjämt höljt i dunkel.
Både Ben och jag var deppiga och det blev bara värre och värre mellan oss ju längre tiden gick. Vi hade problem redan innan vi slog igenom, men det fick ju inte se ut som om vi hatade varandra när vi blev fotade. Det där är \"vatten under broarna\" för min del nu. Jag vill inte säga något dåligt om honom.
Det låter som om du är i harmoni med dig själv nu, men var det inte lite jobbigt att anpassa sig till ditt nya liv?
Jag lär mig något nytt varje dag. Om jag ser tillbaka på mig själv när jag var nitton så är det frågan om två väldigt olika personer. Så nej, jag tycker inte det. Jag är fortfarande Amy och håller fötterna på jorden. Jag har inte blivit en odräglig rockstjärna med en massa löjliga krav.
Annons
Annons
Annons