Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Célestine Vaité vågar och vinner

Annons
När Célestine Vaité var liten flicka sade hennes mor att hon kunde bli vad som helst. Hon blev en av Tahitis få kvinnliga författare. Nu siktar hon ännu högre - mot själva toppen i den tahitiska regeringen.


- Unga människor på Tahiti vill se mig som nästa regeringschef. Inte nu, men om ett par år. Och vet du vad, jag ska tänka på det på allvar. Jag ska läsa in mig på politik och se vad jag kan göra, säger hon.

Självförtroendet går det inte att ta miste på. Célestine Vaité är en synnerligen färgstark person vars genomträngande skratt, varma sätt och traditionsenliga blomma bakom ena örat lämnar djupa avtryck hos den som träffar henne. Med sin romansvit om den professionella städerskan Matarena har hon vunnit många trogna läsare, både på Tahiti och i Australien där hon bor sedan snart 20 år tillbaka. Men berättelsen om den fattiga, men hjärtevarma tahitiska kvinnan har också nått ut till resten av världen. Nyligen översattes del två i serien, "I kloka kvinnors sällskap" till svenska.

Célestine Vaité har ingen enkel förklaring till framgången, men tror att det handlar om att Matarenas levnadsöde berör oss alla, oberoende av om vi lever på den norra delen av jordklotet eller på den södra.

- Vet du vad, en massa saker i böckerna är gemensamma för oss alla. Jag skriver om människor, om hjärteämnen, om universella teman. Jag tror att vi alla är lika. Tahitier läser boken på samma sätt som andra, tror jag, men de bryr sig nog inte så mycket om de kulturella bitarna i den, säger hon.

"I kloka kvinnors sällskap" handlar om hur Matarena bestämmer sig för att ta sitt liv i egna händer. Först tar hon jobb som städerska - professionell, om jag får be! - och i berättelsens slutskede kan hon förverkliga sina dolda drömmar om ett kreativt yrke. Samtidigt kämpar hon med sin late make Pito och sina tre barn. Dottern Leilani är hennes ögonsten, hon ska bli professor, pilot, eller något annat högtflygande. Inget får förstöra Leilanis gyllene framtid, inte ens familjens fattigdom. Föga anar Matarena att dottern själv vill ha något att säga till om sina framtidsutsikter.

Célestine Vaité har tillägnat boken sin egen mamma och sin dotter.

- Min mamma brukade säga till mig: "dröm om att din bok ska finnas i en bokhandel, visualisera det!". Jag är tacksam för den uppfostran hon har gett mig. Jag skriver om godhet, kvinnor som överkommer hinder och en positiv livsinställning.

Mycket av miljöerna i "I goda kvinnors sällskap" känns igen från Célestine Vaités egen uppväxt. Hennes mamma var ensamstående med fyra barn, professionell städerska liksom bokens Matarena, och med en obändig tro på att inte ens fattigdomen kunde stoppa hennes barn.

- Hon hade en vision om att böcker skulle befria oss från den onda cirkeln. Hon läste bara Bibeln, men introducerade böckerna i vårt liv. Mitt ordförråd växte snabbt på franska och mitt självförtroende likaså.

- Budskapet jag försöker få ut på Tahiti när jag är där på besök är att ända tills tahitier kan uttrycka sig med självförtroende på franska kommer de inte att nå sin fulla potential.

Célestine Vaité sticker inte under stol med att hon själv finns närvarande i romansviten - men menar att hon har lånat ut drag till flera av karaktärerna i berättelsen.

- En massa författare använder sig av sig själva för att komma riktigt nära berättelsen. Det gör att det känns mer på riktigt. Ibland är en del av mig Matarena, en del av min mor är Matarena och en del av mig är Leilani. Min dotter är också Leilani - det blir väldigt förvirrat nu! säger hon med ett jättegarv.

Hon började skriva för att komma över den starka hemlängtan hon kände som ung mamma i Australien. Fortfarande ser hon Tahiti som sitt riktiga hemland och hennes släktingar har redan börjat tjata på henne om att hennes australiske make måste lova att återbörda hennes kropp till den tahitiska jorden när hon dör. Samtidigt tror hon att avståndet har varit bra för hennes skrivande.

- Hade jag stannat kvar hade jag haft fullt upp med mitt lilla liv och missat alla de detaljer som gör livet på Tahiti så speciellt. Eftersom jag har kunnat se på Tahiti med distans har alla de där sakerna blivit så fascinerande.

Célestine Vaité har redan skrivit färdigt del tre i serien, en bok som troligen kommer ut på svenska längre fram. Där har perspektivet plötsligt skiftat så att Matarenas make Pito står i centrum.

- I den tredje boken hyllar jag de mogna männen. Tahitiska män blir fantastiska när de blir äldre, de är underbara far- och morföräldrar. Det är nästan som att det är kulturellt acceptabelt för dem att bli mjuka då. På Tahiti har vi ett mycket starkt nätverk mellan kvinnor - kanske är det så starkt att vi stänger ute männen, kanske måste vi bjuda till lite mer när det gäller barnen.

Men nu när trilogin är avslutad lämnar Célestine Matarena och hennes städkvast bakom sig för alltid. Hon söker nya utmaningar, vill ge sig ut på djupare vatten.

- Jag har tre nya böcker i mig. Jag vill följa Rose i "I kloka kvinnors sällskap", hon som emigrerar till Australien med sin surfande make. Jag tror att Rose kan hjälpa mig i mitt skrivande. Jag är redo för lite mer nu, en bok som ger lite mer bland annat vad gäller politiska ämnen. Jag är redo för en ny attityd nu, för något modigare! (PM)

---


Célestine Vaité:

Ålder: 39 år.

Bor: I Ulladulla i Australien.

Familj: Make och fyra barn, Genji, Turia, Heimanu och Toriki.

Läser: "Den besynnerliga händelsen med hunden i natten" av Mark Haddon, "Flyga drake" av Khaled Hosseini och "How Opal Mehta got kissed, got wild and got a life" av Viswanathan Kaavya.

Lyssnar till: salsa, tamura-musik från Tahiti, Edith Piaf, techno och Bob Marley.

Ser på: Såg senast "Dagbok från en motorcykel" och "I hennes skor".

Aktuell med: Boken "I kloka kvinnors sällskap" som nyligen getts ut på svenska. (PM)

Mer läsning

Annons