Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Det våras för tjejerna!

+
Läs senare
/
  • Författaren Emma Hamberg och regissören Hella Joof, paret bakom ungdomsfilmen

De manliga regissörer som med förkärlek år ut och år in skildrat sina äppelknyckarbarndomar får nu konkurrens. I alla fall att döma av 2007 års första svenska filmpremiärer.Våg eller inte. I kölvattnet av rejält potenta porträtt som Helen Mirrens i The Queen, Maggie Gyllenhaals drogtrashiga morsa i Sherrybaby eller varför inte den lilla flickan som axlar den typiska pojkhjälterollen i Pans Labyrint, är svenska kvinnor och tjejer är att räkna med i vår. Som regissörer, bärande huvudroller, producenter och inte minst manusförfattare. Kanske kommer till och med den statliga filmpolitikens mål fyrtio procent kvinnor bakom kameran att kunna uppnås.
Linas kvällsbok av Hella Joof och manus av Emma Hamberg är en lyckad filmatisering av en populär bok och samtidigt en osentimental och humoristisk skildring av tonårslivet strikt sett ur en tonårig flickas perspektiv. Tonsäker dialog och skön, nästan surrealistisk scenografi håller den på säker distans från allt vad hurtig pedagogik heter.
Den uttråkade bortskämda bratbruden i Darling som inte kan gå utanför dörren om hon har en finne, mejslas ut från en vandrande kliché till en begriplig tjugoåring präglad av sin tid, sin uppfostran och Stureplan.
I Helena Bergströms regidebut Se upp för dårarna står den kvinnliga gemenskapen i fokus liksom en far-dotter-relation som inte handlar om det sedvanliga tvångsgiftet eller slöjtvånget. Istället blir den unga kvinnans styrka och entusiasm även faderns.
I Den nya människan tas ett större grepp om ett mörkt avsnitt ur den svenska kvinnans historia i ett kammarspel med en rad kvinnliga skådespelerskor. Även om tvångsstiliseringar och rasbiologiska ekon bildar mörk fond så blir Klaus Härös Den nya människan dock främst ett drama på individnivån.
Som absolut antites till gråa anstaltsväggar, grova förkläden och ett liv utan valmöjligheter står Maria Bloms Nina Frisk och hennes \"fräscha\" mentoldoftande universum. Blom som både står för manus och regi tonar inte ner klichéer, utan utgår snarare ifrån dem, låter sin flygvärdinna utkämpa sina relations och familjeproblem i en luftig turkos värld sedd från ovan. Typiskt och samtidigt allmängiltigt roligt.
Glädjande nog finns det mycket lite gemensamt i alla dessa filmer med tung kvinnlig impact i olika funktioner. I stället nöter sig kvinnor nu med kreativitet, envishet och kompetens allt längre in i den fortfarande mansdominerade filmbranschen. En strategi som kommer att ge publik och filmkonst ett bredare perspektiv, en friare estetik och mer mångfacetterad tematik. En allt för ymnigt frustande kvinnlighet över duken, som i Martina Bigerts Allt om min buske verkar dock få manliga kritiker på defensiven.
Snart skramlar Arn och grabbarna in i salongerna. Så är det inte mer än rättvist att Helena Bergström får göra en (minst) 200-miljoners kronors remake av Drottning Kristina?!
Annons
Annons
Annons