Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En uppvisning i arenarock

+
Läs senare
/
  • Lykke Li har hyllats på alla håll och kanter, och det med all rätt. Hon är så självklar på scenen att de flesta andra bleknar i jämförelse.

Peace & Love, Borlänge:
Wilmer X, The Vaccines, Lykke Li, Kings of Leon

Har ni tänkt på att Wilmer X inte spelat live på 6 år? Inte jag heller. Och det känns rätt mycket under bandets första konsert sen 2005. Trots att de bränner av sin kanske största hit Teknikens under redan i början, samt följer upp med Wilmer-klassikerna Om en hund mådde så här och Vem är den flickan?, så blir det aldrig intressant, medryckande eller roligt. Inte ens av nostalgiska skäl.

Frontmannen Nisse Hellberg och munspelsfantomen Jalle Lorensson ser ut och låter som förr, men vad hjälper det? Wilmer X är föredettingar som spelat ut sin roll.

Engelska The Vaccines är dock en helt annan femma. De gör kanske inget nytt, men de gör det med en sådan övertygelse, inlevelse och glädje att man förlåter uppenbara stölder från Clash och Ramones. Varenda låt på utmärkta debutplattan betas av inför en väldigt entusiastisk publik där många redan lärt sig texterna utantill.

Bandet själva verkar väldigt taggade och sångaren hävdar att de gör en sina bästa spelningar, och det är svårt att hävda motsatsen. För London-kvartetten är allt det där Glasvegas lovade, men inte höll. Om Vaccines får till en hyfsad uppföljare så småningom så är vägen till framgång krattad och klar.

Lykke Li har hyllats på alla håll och kanter, och det med all rätt. Vår näst största popakt efter Robyn är nämligen en fullfjädrad artist och så självklar på scenen att de flesta andra bleknar. 25-åringen har dessutom ett briljant band med sig som till fullo förstår att förvalta hennes okonstlade och dramatiska poplåtar, utsmyckade med djungelrytmer och psykedeliska orgelslingor.

Det enda som stör är att den svenska sommarnatten är för ljus för att skapa den riktigt suggestiva, nästan farliga stämning som infann sig på hennes konsert på Cirkus i början av maj. Bortsett från det är allt perfekt.

Kings of Leon gjorde storslagen debut 2003 med sin platta Youth and young manhood, men lyckades inte infria förväntningarna med uppföljaren Aha shake heartbreak året efter. Rykten om drogberoende och inre slitningar bidrog till att bandet såg ut att befinna sig i utförsbacken. Och när jag såg Nashville-bandets håglösa spelning på Storsjöyran samma år verkade de ha tappat tron både på sig själva och publiken. Men de rykte upp sig och har senaste tre-fyra åren stadigt byggt upp ett rykte som ett formidabelt liveband och säkra leverantörer av radioanpassad alternativrock.

Detta visades med eftertryck på Peace & Love. Det var en osedvanligt snygg symbios av ljud, ljus, rök, videoprojektioner och ett samspelt band med passion och glöd. Framför allt imponerade videoprojektionerna. Det är inte ofta man hellre tittar på bildskärmarna än bandet, men detta var ett sådant tillfälle. Varenda låt såg ut som en supercool musikvideo; man kan nästan räkna in bildproducenten som en femte medlem.

Och sen har vi ju det viktigaste: hitsen. Jesus, vilka låtar de hunnit med under sina 8 år. De flesta framfördes med pondus och spelglädje, framför allt Use somebody, Sex on fire, Knocked up, och nya slagdängorna Pyro och Radioactive.

Volbeat och Strokes är de kommande stjärnorna på festivalen, men de kommer få jobba hårt för att toppa denna uppvisning i arenarock.

Annons
Annons
Annons