Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ett smörgåsbord à la carte

+
Läs senare
/

Härnösands teater, nyårsafton, Mittrevyn 2013

À la carte är namnet på årets upplaga av Mittrevyn. Det är för nionde året man spelar, och för första gången i Härnösand efter ett år i Sundsvall och sju i Kramfors.

Och nog märks det att det finns mycket rutin och erfarenhet att falla tillbaka på. Produktionen är rakt genom professionell, allt från regi, scenografi, kostymer till ljus och ljud är ordentligt genomtänkt och skickligt genomfört.

Ensemblen förenar på ett balanserat sätt kontinuitet och förnyelse. Veteraner som Lars T Johansson och Nils-Gunnar Nilsson sekunderas förtjänstfullt av numera rutinerade revyartister som Margareta Skogström, Maria Bustedt Svanholm, Lotta Johansson och Tony Könberg. Karolina Furberg debuterade föra året, och är fortfarande ett fynd.

Ny för i år är Martin Häggström, som sköter sig med den äran. Bra scennärvaro, starkt utspel, glimten i ögat, och sjunger riktigt bra.

Föreställningen håller ett högt tempo, med snabba scenbyten. Ordvitsarna står som spön i backen, somt är riktigt roligt, annat inte fullt så lyckat, en del är så dåligt att det blir bra.

En nyårsrevy kommenterar gärna vad som har hänt under året, och då framför allt med lokal vinkel. Och visst skämtas med friskt med inkompetenta landstingspolitiker, desperat kommunalpampar med hopplösa varumärkessatsningar, tågstationer utan tåg, nedskärningar av service till pensionärer och nedläggning av butiker. Men det finns också utrymme för vidare utblickar, mot superhemliga SÄPO-fester, kändiskult, överflöd på matprogram i tv, och hans majestäts ungdomsbravader.

Några nummer gör man utan någon särskild anknytning, bara för att det är roligt, som de två växterna som bjuder på ett fyrverkeri av svenska språkets rikedom och mångtydighet.

Mina absoluta favoriter var en elegant parodi på Euforia, lustmordet på Torsten Flinck och Björn Ranelid, och framför allt Fantomen på Koppra, med ett sorgset underliggande allvar.

Över huvudtaget är föreställningen som bäst när den i folklig anda sparkar vildsint uppåt. Betydligt sämre blir det när man flirtar med förment folkliga fördomar, som i Genuskonsulten, ett riktigt bottennapp.

Det är fullsatt på Härnösands teater premiärkvällen, och publiken ser ut att trivas utan att det riktigt tänder till. Till höger om mig satt två kvinnor som skrattar oavbrutet från början till slut, också när det inte händer något på scenen. Till vänster om mig ett äldre par som inte rör en min under hela föreställningen.

Det är kanske bästa sammanfattningen av À la carte.

Annons
Annons
Annons