Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett tigerhjärta i manegen

Annons
Hon suktade efter kärlek och lycka - men trivdes allra bäst med tio livsfarliga tigrar inpå sig. I "Tigertämjerskans bekännelser" har den kanadensiske författaren Robert Hough återuppväckt den våghalsiga cirkusartisten Mabel Stark. I sommar blir den film, med Kate Winslet i huvudrollen.


- Mabel var större än livet självt, konstaterar Robert Hough. Men det som gjorde mig intresserad av att skriva om henne var hennes attityd till livet. Hon konstaterade någonstans att hon trivdes allra bäst i en tigerbur, där tigerns klor eller tänder när som helst kunde slita itu henne och sabotera lyckan. Hon var rädd för att vara för lycklig.

Det är just Mabels lätt sadomasochistiska inställning till livet som många läsare har sagt att de känner igen sig mest i. Man behöver inte vara tigertämjerska, behöver inte riskera livet varje kväll inför en applåderande publik för att känna igen det tvångsmässiga behovet av att förstöra för sig själv, att säga nej till trygghet och lycka, bara för att förekomma den oundvikliga besvikelsen.

Mabel Stark har funnits i verkliga livet, men Robert Hough säger själv att hennes karaktär i boken är "98 procent jag, två procent Mabel". Han visste ingenting om henne innan han fick i uppdrag att skriva en artikel om en djurtämjare på en cirkus. Under researchen hittade han en kort biografi om den helt bortglömda tigertämjerskan som stod på sin höjdpunkt i karriären på 1920-talet. Det rätt bristfälliga biografiska materialet och en djupintervju med en person som stod Mabel nära i slutet av hennes liv utgjorde ramen för "Tigertämjerskans bekännelser". Resten är Robert Houghs verk.

- Jag har använt en liten, liten bit information och sedan låtit den växa ut till sådär 50 sidor i boken.

Det är fascinerande läsning. I boken är Mabel Stark en komplex, ofta starkt motsägelsefull person. Hennes föräldrar dör tidigt, Mabel utbildar sig till sjuksköterska och gifter sig - men när äktenskapet havererar blir hon inspärrad på ett mentalsjukhus av sin make. Hon lyckas rymma, ansluter sig till en cirkus som "magdansös" och väcker stor uppmärksamhet på grund av sitt paranta yttre. Men Mabel vill något helt annat med sitt liv, söker spänningen och faran i cirkusmanegen. Snart har hon hoppat in som ersättare för den tigertämjerska som dödades av sina tigrar på Al G Barnes cirkus.

- På 1920-talet var det mycket farligare och vildare att jobba på cirkus än i dag, säger Robert Hough. Nu har man dragit ut tigrarnas klor filat ned deras tänder och kastrerat dem. Ändå är det farliga djur. Se bara på hur det gick för den där killen i "Siegfrid & Roy". Han höll ju på att bli av med huvudet ändå.

- Jag har varit tvungen att tona ned dramatiken kring Mabel Stark för att folk ska tycka att det känns trovärdigt. I boken beskriver jag ett tillfälle när Mabel håller på att slitas i stycken av tigrarna. Men i själva verket råkade hon ut för tolv allvarliga incidenter. Och utbrottet av kolera som inträffade bland cirkusfolket dödade 135 personer. Ändå ställdes inte en enda föreställning in.

Mabel Starks paradnummer var en brottningsakt med kelgrisen Rajah, en jättelik tiger som hon fött upp och tränat sedan han var en liten unge. Rajah kastade sig på Mabel bakifrån, vilt morrande, och lade sig ovanpå henne. Publiken skrek av rädsla och oro för hennes liv och de modigaste sprang fram till burgallret för att försöka rädda henne. Men Rajahs till synes våldsamma attack hade i själva verket en pikant sexuell karaktär. Han behandlade Mabel Stark som om hon varit en tigerhona. En av anledningarna till att Mabel alltid uppträdde i vit läderdräkt var att tigerns sperma syntes mindre mot den vita färgen.

- Kvinnan-tigern-biten var det som var allra svårast att skriva om. Hade jag inte hittat ett brev där hon själv beskriver hur det gick till hade jag förmodligen inte tagit med det. Men om du tänker efter har nästan varje människa i boken någon sorts avvikande sexualitet. Det gjorde jag medvetet så att Mabel inte skulle sticka ut så mycket.

Mabel Stark hann med fem äktenskap - men upplevde bara en stor kärlek. I slutet av sitt liv rannsakar hon sig själv för att försöka förstå om hon offrade den kärleken av ren rädsla för att vara för lycklig. Livet med Rajah och de andra tigrarna var visserligen oförutsägbart och farligt, men samtidigt visste hon exakt var hon hade sina fyrfotade kombattanter.

- Mabel hade definitivt en masochistisk sexuell läggning. Jag tror att hon hellre skulle ha haft en 225-kilos tiger som pojkvän än en man. Och tittar man på Rajah så beter han sig ju som en typisk "dålig kille", en sådan som kvinnor älskar. En sådan som kan strunta i dig i flera veckor, glömma bort din födelsedag, flörta med andra kvinnor - men ändå kan du inte hålla dina fingrar borta från honom.

Det är oklart hur Hollywood kommer att handskas med tigersexet i den filmatisering av boken som ska göras. Kate Winslet har i alla fall tackat ja till att spela den starka och originella Mabel Stark och Robert Hough är mycket nöjd med valet av skådespelare.

- Hon är otroligt bra. Kate Winslet är en väldigt cool person som har gjort medvetna val under hela sin filmkarriär. Hon spelade med i "Titanic" när hon var 18 år gammal och kunde ha fortsatt att bara göra storfilmer. I stället gjorde hon den där marockanska roadmovien "Hideously kinky" och sedan "Holy smoke" med Harvey Keitel som verkligen inte var en lätt film.

Robert Hough har lärt sig en hel del av sin kritikerrosade debutroman. Han följde med en cirkus på turné för att insupa atmosfären ("fast modern cirkus är rätt trist, jag är verkligen ingen cirkusfreak") och har insett att han måste vårda sin kropp om han ska orka med fler fysiskt krävande sittningar framför datorn.

- Jag skrev största delen av "Tigertämjerskans bekännelser" med stödkrage, erkänner han. Jag hade en rätt vildsint stil när jag satt och skrev och det kostade på. Nu har jag skaffat mig alla möjliga ergonomiska hjälpmedel och börjat med yoga, men jag har fortfarande en öm punkt i nacken efter min första bok.

Hans andra bok "The stowaway" har redan kommit ut i USA och en tredje är på gång. I "The stowaway" utgår han också från en verklig händelse. I mitten av 1990-talet upptäckte besättningen på fartyget Maersk Dubai två rumänska fripassagerare som hade smugit ombord i Spanien. Befälen skickade ut dem på havet i en räddningsflotte efter att ha intalat dem att de på egen hand skulle kunna ta sig till Marocko. Men den lilla farkosten sögs in under det stora fartyget och flyktingarna drunknade.

Har han någonsin några betänkligheter mot att skriva skönlitterärt om verkliga personer?

- Nej, inte när det gäller sådana som redan är döda. Däremot tror jag inte att jag kommer att skriva fler böcker om människor som lever. Man blir så orolig för att de ska läsa boken och stämma en, säger Robert Hough. (PM)
Annons
Annons