Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Färgsprakande känslostorm av Almodóvar

+
Läs senare

Filmstaden (Draken): Att återvända Regi: Pedro Almodóvar I rollerna: Penélope Cruz, Carmen Maura, Lola Dueñas, Blanca Portillo, med flera

Det är många som återvänder i Att återvända. Penélope Cruz kommer tillbaka till Pedro Almodóvar efter sju år (deras senaste samarbete var i fullträffen Allt om min mamma). Regissören själv återvänder hem, både geografiskt och tematiskt. Cruz rollfigur Raimunda – den hetlevrade kvinnan som alltid har något i händerna men ändå alltid har tid och alltid försöker hjälpa till – återvänder gång på gång till barndomsbyn La Mancha.

Efter de halvsvaga Tala med henne (2002) och Dålig uppfostran (2004) är Att återvända också en återkomst till de färgsprakande, känslostormande och innerst inne hoppfulla filmer man förknippar med Almodóvar. Penélope Cruz och Lola Dueñas är utomordentliga som systrarna Raimunda och Sole och berättelsen om hur de återupptäcker sin bortgångna mor är lika rörande som underhållande.

Filmen börjar på en kyrkogård på landsorten, långt ifrån det Madrid som Almodóvar på senare tid ofta uppehållit sig vid. Byns kvinnor kämpar mot den envisa vinden som blåser löv och annat skräp på deras bortgångna släktingars gravar – och på deras egna gravar, som de själva vårdar medan de fortfarande är i livet.

Väderkvarnarna i La Mancha är utbytta mot vindkraftverk och på tv visas det bekännelseprogram, tänk Jerry Springer, som en av byns döttrar arbetar med. Annars är det mesta sig likt. Familjerna är traditionsenligt sammansatta och befolkningen vidskeplig. Det är både tryggt och nedslående för Raimunda och Sole att återvända hem för att hälsa på sin gamla moster.

I storstaden lever Raimunda tillsammans med sin sambo Paco (Antonio de la Torre) och sin dotter Paola (Yohana Cobo). Precis som hemma i La Mancha är det kvinnan i familjen som tar hand om allt medan mannen mest tar sig friheter. Almodóvar tycks undra hur det kan fungera och visar att det inte alls gör det. Alla filmens kvinnor blir så småningom änkor eller ensamstående.

En handfull väldigt allvarliga frågor gömmer sig bakom filmens fylliga dekolletage och åtsittande kjolar, men de kommer aldrig riktigt fram. Almodóvar är för upptagen med att hänga kameror ovanför diskande kvinnor och på andra sätt göra deras vardagliga sysslor så sensuella som möjligt. Måhända är detta hans sätt att visa sin kärlek till dessa spanska kvinnor, i förlängningen till sin egen mor, men det är samtidigt en slags glamourisering av det ojämställda parförhållande Almodóvar kritiserar. För hur vackra de snäva kjolarna och de höga klackarna än är kan man inte undvika att undra hur praktiska de egentligen är att åka och handla i.

Ändå, Att återvända är en smittande sinnlig blandning av mordgåta, familjedrama och lustspel som placerar sig strax efter Allt om min mamma på Almodóvar-skalan.
Annons
Annons
Annons