Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Farliga datorspel

+
Läs senare

Farliga datorspel

Under de två senaste decennierna har rädslan för det ökade våldet i datorspelen diskuterats flitigt av ett flertal grupper. Politiker, föräldrar och den del av befolkningen som inte spelar datorspel har oroat sig för datorspelarnas mentala hälsa medan vi som spelat datorspel försökt förklara att det verkligen inte finns nånting att oroa sig för. Allt eftersom ett nytt spel släpps på marknaden som är lite våldsammare, lite mer blod i och helt enkelt lite värre än sina föregångare flammar intresset upp igen.
Det första i spelväg som jag skaffade var en Nintendo 8-bitars spelkonsol som jag glatt spenderade tid framför. Tiden i skolan, på fotbollsträningarna och framför konsolen utgjorde i stort sett hela min vardag. Nog för att fotboll var roligt, men det kunde ju knappast mäta sig med den lilla plastförpackade glädjen som stod och väntade på mig när jag var hemifrån. Super Mario Bros. var det första spelet jag varvade minns jag, och med varvade menar jag klarade det flera gånger. Sju gånger på raken för att vara exakt. Inte illa om man tänker på att min mamma var tämligen bestämd på punkten om hur länge jag fick spela utan paus. En timme om jag minns rätt, och det tar det inte att klara Super Mario Bros. en gång ens. Jag antar att hon inte direkt trodde att jag skulle börja bli våldsam av att hoppa runt med lille Mario. Det värsta jag skulle kunna göra var väl att börja knapra svampar och hoppa runt i rör, men inte ens det har jag gjort.
När jag väl börjat tröttna på Nintendot skaffade vi en Amiga 500. Tyvärr var det ingen Amiga 500+ som min bästa vän hade, men det fick duga. Där lärde jag mig vad kärlek var för första gången, för vem kan väl annat än älska en maskin där du får beblanda dig med spelstjärnor som Lemmings, Pinball Dreams och Speedball 2? Ytterligare en spelserie som varit med och uppfostrat mig är King\'s Quest-serien av Roberta Williams. Oberoende av vilket spel i serien man spelade så var det oftast en blåblodig huvudperson som hamnat i knipa. Genom att läsa och skriva på engelska större delen av min fritid fick jag ett försprång inom det området i skolan.
Nu, ungefär 15 år senare, med så mycket speltid bakom mig att jag skulle kunna doktorera i ämnet fem gånger om, tycks jag fortfarande vara vid mina sinnens fulla bruk. Jag spelar fortfarande mycket datorspel och förutom våra datorer har vi två konsoler hemma. World of Warcraft är det som tar upp mest tid inom spelandet just nu, även om det kommer några nya intressanta spel inom kort. Jag har flickvän, lägenhet, katter och en utbildning. Mina engelskakunskaper är bättre än medelsnittet och det verkar som om jag kommer klara mig från att bli tokig.
Så lilla mamma, du kunde lika gärna ha låtit mig spela igenom Super Mario en åttonde gång.
Annons
Annons
Annons