Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmrecension, Basic instinct 2

Annons
Filmstaden: Basic instinct 2
Regi: Michael Caton-Jones
I rollerna: Sharon Stone, David Morrissey, Charlotte Rampling, David
Thewlis, med flera

(Betyg: 1)

Som en halvt vansinnig Sharon Stone skrek vid en presskonferens
nyligen: ?Låt oss få det ur världen med en gång: Ja, jag är naken i
filmen!? Och visst, det är hon, men Basic instinct 2 är inte sexigare
än ett par hängslen.

Filmen har varit på gång under flera år, regissörer och skådespelare
har kommit och gått och länge såg det ut som om Sharon Stone inte
skulle få göra någon uppföljare till sin största succé. Sedan flyttade
produktionen till England, vilket man kan tolka som att ingen i den
amerikanska drömfabriken trodde på projektet. Följaktligen är Stone
ensam jänkare bland en brokig skara brittiska skådespelare som alla
känns mer eller mindre malplacerade. Apropå malplacerad får vi dessutom
det tvivelaktiga nöjet att bevittna den skandalomsusade
fotbollsspelaren Stan Collymores skådespelardebut.

Intrigen, som precis som föregångaren kretsar kring några mord och
frågan om vem som är mördaren, är ologisk till den grad att det till
och med stör i en ytlig thriller. Och det som skulle kunna rädda filmen
? sex, spänning och yta ? fungerar lika dåligt.

Stone greppar växelspakar, grenslar stolar och pratar och pratar om att
komma, men det blir aldrig hett. Kanske för att hon spelar mot den
nästan helt uttryckslöse David Morrissey. Någon thrillerspänning blir
det heller inte, eftersom intrigen ägnar så mycket kraft åt osannolika
sammanträffanden ? allt i ett regn av likstela repliker.

Det spelar till slut ingen roll vilket av manusets förslag till
lösningar man väljer att tro på, de är alla lika otroliga och
ointressanta. Och ytan, överlastad med stram arkitektur och
välskräddade kläder, hade behövt en Michael Mann för att leva upp.

Håkan Norberg

Mer läsning

Annons