Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grytt bakom gallret

Det hårda livet bakom galler har länge inspirerat författare, filmare och låtskrivare, men det är nästan alltid män som skildras. På skivan Brott & straff ger Kajsa Grytt röst åt de allra mest osynliga – kvinnliga interner.

Annons
Idén till Brott & straff historier från ett kvinnofängelse föddes i kölvattnet efter förra skivan, den hyllade Är vi på väg hem?, där Kajsa Grytt utforskade sin egen aggressivitet.
Efter det kände jag mig helt uttömd och hade inga egna historier. Då tänkte jag på kvinnor i fängelse dem vet man ju ingenting om. Och det kändes möjligt att utforska eftersom jag jobbade med missbrukare på ett motivations- och utredningshem och är hemma i den miljön. Då blev det inte som någon konstig studie.
Hon spelade på kvinnofängelserna Färingsö och Hinseberg och bad kvinnorna i publiken om texter att göra låtar av. Redan vid fikabordet efter spelningarna kom kvinnor fram med dikter och brev.
Det var så häftigt för det var så olika texter, de handlade om barnen, den erotiska längtan och ilskan. Jag fick direkt känslan av att det var riktiga berättelser och låtar, man fick en bild av en människa. Det var spännande, ett konstnärligt samarbete.
En kvinna kom med tre brev som hon hade skickat till en man det första var längtansfullt, det andra undrande varför hon inte fick svar och det tredje skitförbannat de blev låten Kvalificerat skitsnack.
I slutändan blev det sju låtar, resten av skivan fyllde hon med egna texter som kommit till efter mötet med internerna.
Vad ser du för paralleller mellan dig själv och de här kvinnorna?
Jag har alltid varit en gränstestare och har ett utanförskap. Jag hittar aldrig min naturliga plats i samhället. Som musiker är jag ingen självklar listetta, ingen Carola. Där kan jag identifiera mig med dem, i utanförskapet. Att inte vara den perfekta partnern, att välja en "okvinnlig" väg. Och en slags oro i kroppen.
De här kvinnorna far illa i den här manliga världen men det är inte någon man som fått dem att hamna där, de är inga offer. De har en egen drivkraft, och det gör ju också att det finns möjlighet att förändras att rikta om drivkraften.
Skivan är producerad av Jari Haapalainen, Sveriges just nu mest hyllade producent med skivor av Ed Harcourt, Eldkvarn, Frida Hyvönen och Moneybrother på meritlistan.
Jag frågade honom eftersom jag ville ha härliga refränger och någon som gillade att jobba med låten men ändå kunde behålla det röriga. Det är sådana härligt pompösa refränger, nästan arenarock ibland. Och Jari är väldigt ansvarstagande, han tar så mycket ansvar att jag kunde vara fri. Om han sade "det är bra" så kände jag tillit till det.
Det mest exklusiva spåret är Thåströmduetten Bara vi står ut, berättelsen om ett olyckligt, fängslat "Bonnie & Clyde"-par och den första duett som han gjort på skiva. På det tidiga 80-talet var de frontfigurer för punkbanden Tant Strul och Ebba Grön och umgicks i samma kretsar. På senare har de stött på varandra då och då.
Han var en tidig förebild för mig och att få göra en duett med honom var fantastiskt. Han gillade min förra skiva och han har ju jobbat med fängelsetemat så jag tänkte jag "fan, det kanske är möjligt". Jag ringde och frågade och han sade ja. Jag är otroligt tacksam och ser det som en komplimang till mig han är ju jättesvår med sånt.
Nu hoppas hon på att kunna följa i Johnny Cashs fotspår och ta med sig bandet (med bland andra Niklas Korssell från The Plan och Henrik Svensson från Doktor Kosmos) till Färingsö och Hinseberg. Hon vill gärna filma spelningarna men har stött på patrull.
Ledningen på Hinseberg är rädd för att kvinnorna ska bli utlämnade. Jag ville göra en enkät med dem och då sade direktören att de som vill synas i filmen är sjuka exhibitionister, att det normala vore att känna skam. Det tyckte jag var en konstig inställning man måste väl få stå för att man sitter i fängelse. (PM)


Fakta/Kajsa Grytt

Fullständigt namn: Karin Johanna Grytt.
Född: Den 20 juni 1961.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Familj: Sonen Fabian, elva år.
I cd-spelaren: Tiny, Coco Rosie och Concretes.
Senast lästa bok: Brudgummen av Rosamond Smith (alias Joyce Carol Oates).
Favoritfilm: Petra von Kants bittra tårar.
Hjälte: Bob Dylan.
Aktuell: Med skivan Brott & straff historier från en kvinnofängelse.

Mer läsning

Annons