Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Gud, mat och alkohol – treenigheten i tv

+
Läs senare

Åh, herregud. Så heter det senaste i en rad program med religion som tema i Sveriges television. Programledare är Jonas Gardell. Eller vad är han egentligen?

Å ena sidan är han speakerrösten som talar direkt till oss, den som för programmet framåt. Å andra sidan är han objektet som syns från både förr, som barn, och nu, som riksbögen vi känner så väl.

(Naturligtvis skapar han ett tillfälle att berätta om sin pornografikonsumtion.)

Samtidigt blir Gardell intervjuad vid ett köksbord. Då tittar han förbi oss, förbi kameran. Samma sak i vänthallen inför en resa och sedan i flygplanet och på en sanddyn i Israel. Han talar med en anonym reporter och inte med tittarna. Då är det ett program om Jonas Gardell, inte av Jonas Gardell. Men efter ett tag dyker han åter upp på ljudspåret och pratar direkt till oss. Till exempel om att komma "nermare och nermare gud".

Den här formmässiga potpurrin får mig helt ur balans. Innehållet kommer i skymundan och jag har i efterhand faktiskt ingen aning om vad premiärprogrammet tog upp eller om det innehållsmässigt var särskilt bra eller dåligt. Istället för livsåskådning och tro kretsade mina tankar kring frågor om avsändare, perspektiv och roller.

För Jonas Gardell fram sina egna åsikter i programmet, på sina egna villkor? Eller är han intervjuad av och filtrerad genom en redaktion? Vems röst är det som talar via Gardells stämma? Är Åh herregud en personlig betraktelse eller något mer allmängiltigt?

På svt.se kan man läsa att "SVT och Jonas Gardell går på spaning efter Gud" i Åh, herregud. Det finns en redaktör, men det är Gardell som står för manus. Har han då också skrivit frågorna som reportern sedan ställer till honom? Eller var det en sista minuten-åtgärd från en redaktion, att förutom att göra honom till speaker och huvudperson också intervjua honom i programmet, kanske för att fylla några luckor?

Vi kan egentligen skita i vilket. Hur som helst blev resultatet ett program med onödigt rörigt tilltal.

Direkt efter tisdagens premiär av Åh, herregud kunde man byta från ettan till tvåan och fortsätta på det religiösa temat med del sju av Sissela och dödssynderna. SVT tycks vara inne i ett religiöst skov. Tillsammans med program som Teatersupén (som visas direkt efter Åh, herregud i ettan) bildar det en ohelig treenighet i dagens SVT-utbud: Gud, mat och alkohol.

Till sist: Vågar man hoppas att domare Fredrik Lindström, språkvetare, inte kommer att yttra sitt språkliga tic "sassäja" i fredagens final av På spåret?

Annons
Annons
Annons